Avantgarde med väckarklocka
Bildmaterial
Triptych on essence: Lieland, Tomteland, Ridflickeland
av Ludvig Uhlbors
Regi: Anders Carlsson
Scenografi: Linn Hilda Ramberg
Musik: Andreas Catjar
Medverkade: Malin Buska, Bodil Mårtensson, Iggy Malmborg, Anders
Carlsson, Anna Nässlander
Spelas till och med 14 december
n
TEATER. Blod, exkrementer, spyor, saliv, tarmgaser, sperma, sekret, var och förruttnelse – sådant är tabu i de flesta kulturer. Särskilt i en viktoriansk borgerlighet, och därför ämne för det lystna avantgardet från den svarta romantiken och poete maudit-traditionen. Men vad blir reaktionen när den borgerliga smaknormen är utdöd, när passerandet av varje tabu är en knapptryckning bort på nätet, när själva traditionsraserandet blivit tradition?
Beryktade antidramatiska gruppen Institutet i Malmö ger inte upp. Första akten i Triptych on essence består bland annat av recitation av ”Scatology”, Coils hyllning till koprofagin som kärlekens yttersta uttryck.
”Institutet är den analrecessiva läggningens hemvist”, hörde jag någon säga för en tid sedan. Monologerna växlar från revolutionära yttranden som att analsex med strapon-dildos är det mest genusjämlika, eftersom alla parter penetreras, till det mera banalfreudianska konstaterandet att förstoppning beror på girighet.
Före och mellan akterna förklarar regissören Anders Carlsson med prettopedagogisk overhead-presentation innehållet. En metateatral antinivå bland flera, som förstås ironiserar över dem som anklagat Institutet för att vara obegripliga i sina ambitioner. Här är ambitionen, enligt Carlsson, att illustrera människans eländiga illusion att tillvaron har en essens.
Föreställningen är en blandning av konceptuell performance och ljudkonstinstallation. Det sistnämnda består mest i att man förstärker störningsbruset från ljusrören i taket. Till det lite syntklanger.
Performanceansatsen blir tydligast när Iggy Malmborg leker sensuellt med färska levrar på ett podium, medan Carlsson läser hymner till förruttnelsen: en uppläsning om upplösning.
Andra akten skildrar jultomtens verkstad som ett ångestladdat relationsdrama i Norénstil, vilket övergår i såpamelodram. Inför denna akt läser Carlsson med en perfekt imitation ett stycke av den slovenske filosofen Slavoj Zizek: jättekul när man vet hur Zizek ser ut och låter, vilket visar kunskapshorisonten hos Institutets ungakademiska målgrupp. En väckarklocka markerar slutet på akterna, vilket väl är en hälsning till dem som ondgjorde sig över den obestämda och flytande formen på Institutets Romarrikeföreställningar.
I sista akten återkommer husdramatikern Ludvig Uhlbors till sin favoritfetisch, sexuellt våld, när Malmborg torterar Carlsson för att denne inte förmår läsa en fragmenterad text om så kallad ponnydisciplin, det vill säga att klä ut sig till häst och dressera med betsel och piskor. Tre tortyrmetoder demonstreras, slag mot fotsulorna, slag mot vaderna (Carlsson är upphängd i taket) och den så kallade papegojpinnen.
Den metateatrala ironin här är förstås regimässigt dompterande av skådespelaren till omänsklig perfektion. Ett uppenbart inrepeterat publikingripande – en man reser sig och bryter av plågoredskapet – erinrar om Stanley Milgrams experiment i tolerans för auktoritärt våld, men pekar också med gravallvarets löje på auktoritetstemat i hela föreställningen.
Den beigebruna scenografin och kostymsnittet antyder Hitlerjugend, och Institutet hyllar förstås med sin estetik det antiauktoritära upproret. I sin självbild i alla fall. Men fortfarande är det teater, vilket bevisas i det mycket konventionella applådtacket, med blommor och bugningar. Där framme är de belysta konstnärerna, auktorerna, och i salongen sitter publiken och beundrar lydigt.
Post-avantgardets problem i de gränslösa mediernas tidsålder är att man har hört och sett allt äckligt förut. Chockeffekten i en labyrint av metaironiska nivåer ligger därmed snarast nära den blaserade likgiltigheten. Publiken sippar öl och vin, ingens magsäck vänder sig ut och in, och alla har en trevlig kväll.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus