Intim Strindberg i Landskrona
Björn Gunnarsson har varit på Öresundsteatern och på nära håll sett två enaktare röra sig i två olika riktningar.
Bildmaterial
Den starkare, Paria
av August Strindberg
Regi och medverkan: Anders Kungsman, Per Ullberg
Öresundsteatern, Landskrona
Spelas tom den 12 december.
Scen. Pytteliten scen, pytteliten salong. Pytteliten foajé, pyttelitet allting.
Undrar vad Strindberg, som kläckte idén om den intima teatern, skulle ha tyckt om Öresundsteaterns nya lokaler i Landskrona.
Intimitet kan föra skådespelet nära publiken på ett oavvisligt sätt. Men det kan också göra skådespelarnas svängrum mindre, så att de bildligt talat får spela med armarna intill kroppen.
I första delen av Öresundsteaterns Strindbergsafton, den ultrakorta Den starkare, verkar lokalen mest vara en hämningsfaktor. Stycket är skrivet för två kvinnor, skådespelerskor både i fiktion och i verklighet. Men här är det två män, varav den ene gör entré iklädd gräll kvinnlig scenkostym: typ balettflicka i kabaré eller liknande. Sedan byter han om och blir man i skjorta och byxor. Synd att inte Anders Kungsman och Per Ullberg vågar vrida den queera twisten ett varv till. För de har bearbetat pjäsen så att den man som kvinnorna ursprungligen konkurrerar om här har blivit en kvinna.
I den ständigt lika svartsjukt misstänksamme Strindbergs ögon fanns det nog ett homoerotiskt drag i kvinnornas kamp, där den svagare till sist visar sig vara den starkare därför att hon – här han – lyckas fullborda heteronormativiteten. Den är segrarens lön. Där hade Kungsman och Ullberg kunnat få in en riktigt radikal fullträff genom att göra även det tredje, frånvarande begärsobjektet till man. Eller om båda spelat i kvinnokläder: DET hade varit en queer Strindberg! Den pyttelilla inramningen lägger sordin på spelet, eller om det nu bara är orutin. Visst blir det intimt, men också lite för dämpat.
Helt annan känsla för förtätning har paret Kungsman och Ullberg i nästa enaktare ur den svit som tematiskt brukar samlas under rubriken "Hjärnornas kamp": Paria, Strindbergs otäckt aktuella undersökning av The Criminal Mind.
Utspelet blir mycket mera direkt, både distinktivt och distinkt. Här kommer den intima teatern verkligen till sin rätt, när två psykopatiska skojare drabbar samman över ett skrin med guld.
Spelet kommer otäckt nära när girighet och egenmäktighet ställs i ett både teoretiskt och våldsamt förhållande till skuld och straff. Strindbergs psykologi är som ofta förfreudiansk i sina spekulationer om hur det omedvetna kommer till uttryck i personlighetsdrag, utseende och drömmar.
Högst aktuell är frågan om brottslingar begår brott på grund av psykisk disposition, om egendomsbrott är mindre skändliga än våldsbrott och om skuld även gäller det som ingen ser.
Lika mycket talar 1880-talet till oss när det gäller frågan om den intelligentes och överlägsnes rätt till undantag från moralen och lagen.
Om samvetet tiger och det inte finns några vittnen, är då allt tillåtet, när Gud är död?
Kungsman och Ullberg förvaltar både freudianska och nietzscheanska teman med intensitet och eftertryck. Det är tätt och levande gestaltat.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus