Farväl till ironin
Bara några minuter innan mässan ska börja går jag över
en mörk och öde parkeringsplats på Heleneholm i Malmö. En dörr öppnas, och
jag släpps in i byggnaden. Det som jag trodde skulle vara en gudstjänst
till ironins ÄRA – visar sig vara dess begravning.
Bildmaterial
Begravningsritual à la Lilith.
The Church of Gorgeous Taps and the Reality Show
Lilith Performance Studio, Malmö
Pågår till och med den 14 mars
Performance. En trappa upp tas jag emot av en för tillfället engelsktalande man i långt hår och skägg, iförd utsvängda brallor och gul syntetisk kråsskjorta, som hjärtligt tar i hand och ger mig en välkomnande klapp på axeln, the American way.
Sedan kliver jag in i rekonstruktionen av Genevieve Belleveaus lägenhet med tillhörande bakgård, annars belägen i New York men för närvarande förlagd till Lilith Performance Studio i Malmö.
Rakt fram ligger världens minsta kök, till höger ett kitschbemängt sovrum med texten MOTHERFUCKER i bjärta färger hängande över huvudändan av sängen där folks ytterkläder ligger på hög, och så ett badrum med rasslande blåa pärldraperier.
Till vänster leder trappan brant ner till bakgården, där orgeln redan spelar, doftljusen är tända, prismorna blinkar och gudstjänsten ska strax äga rum. Och så kliver jag in i The church of gorgeousTaps, där amerikanska performancekonstnären Genevieve Belleveau har iklätt sig sitt alter ego gorgeousTaps, samt en hudfärgad kroppsstrumpa, en kaftan, gardintofsar och höga platåer – och det är jag som tillsammans med resten av gudstjänstens besökare är The Reality Show.
Ikväll ska vi ha gudstjänst tillsammans – utan gud förvisso, men med traditionella gudstjänstingredienser såsom förrättare, psalmer, vittnen och nattvard. Och inte minst i ljuv interaktion mellan gorgeousTaps herself, och oss, "The Reality Show". Hon frågar och vi svarar i kör. Allt enligt programmet som delas ut, med en stencilerad Farao på framsidan samt ett citat av Alanis Morisette.
Sålunda tar den första av nio gudstjänster sin början. Alla utgår från olika teman, Leda, Berömmelse, Narcissism, etc – med Uppenbarelse som den givna avslutningen på söndag.
Den här gången ska det handla om Ironi. Men jag upptäcker snart att det är ett enda stort missförstånd. Det som jag trodde skulle vara en gudstjänst till ironins ÄRA – visar sig nämligen vara dess begravning. Ty Ironin har avlidit och ligger där död och svartklädd på golvet, omgiven av gravljus i olika färger. Och offergåvan som jag tog med – var en ironisk offergåva (Ann Heberleins bok om konsten att ta ansvar) – när man i själva verket skulle ha med sig blommor att lägga ned vid den avlidnas sida...
Nåja, jag bestämmer för att även en begravning av Ironin kan vara ett sätt att hedra fenomenet som sådant. Och låter boken ligga kvar i väskan.
gorgeousTaps hälsar oss välkomna i hängivna ordalag, och så är det dags att sjunga första psalmen.
Det slår mig genast hur lätt det verkar att framsuggerera en gudstjänststämning. Psalmen med tillhörande och lätt eftersläpande orgelspel är på många sätt själva sinnebilden för hela ceremonin. Att sjunga tillsammans, men lite falskt och osynkat sådär, dessa obegripliga texter skrivna på ett främmande språk, precis som de svenska psalmer man kan utan att riktigt begripa dem.
Några gäster får framföra sina alster, publiken uppmanas att sluta ögonen, viska ett mantra, skrika ett mantra ("we're putting irony to death"), samt visualisera dess försvinnande ur våra höjda och kupade händer. Ironins testemente läses upp, och de lite sorglustiga orden: "the world will be a better place without me" får ny räckvidd.
Men när det är dags för nattvard, då tvekar "The Reality Show". Vi är inte helt vana vid att ta det heliga sakramentet. Fast sen ställer vi oss lydigt upp och äter salt, torkat kött (utom en vegetarian som utropar "Is this meat?!") nedsköljt med häxblandning. Blommor läggs vid den döda. En kvinna sjunger Alanis Morisettes "Ironic" – och aldrig har den låtit så vackert.
Troligen kommer ingen av de kommande gudstjänsterna att vara den förra lik, men själva laborerandet med formen är spännande i sig. Själv åberopar gorgeousTaps en "celebration of process".
Det här är den första gudstjänst jag någonsin varit på, utropar en ur "The Reality Show" efteråt. Och ironin tycks förvisso långt borta.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus