Teater efter valet
Björn Gunnarsson har varit på premiären av pjäsen "Ayn" - en scenuppgörelse med nyliberalismen på Teaterrepubliken i Malmö.
Bildmaterial
Maja Runeberg i förgrunden. I bakgrunden Anna Rydén, August Lindmark, Chystelle Boni och Staffan Göthe.
Staffan Göthe liggande, Maja Runeberg och Nina Dahn stående.
Anna Rydén och August Lindmark.
Ayn
av Jens Peter Karlsson
Regi: Jörgen Thorsson
Medverkande: Staffan Göthe, August Lindmark, Maja Rundeberg, Anna Rydén, Jörgen Thorsson
Teaterrepubliken, Malmö
Spelas till och med 30 oktober
teater. Den rysk-amerikanska författaren Ayn Rand, egentligen Alisa Rosenbaum, är mest känd för sitt väldiga epos "Och världen skälvde". Hon är föremål för omåttlig vördnad av nyliberala nördar, som i hennes verk ser ett evangelium för att egoism och snävt definierad rationalitet är de enda giltiga mänskliga drivkrafterna.
Intressant nog tycks denna vördnad ta sig alltmera religiösa former – Ayn Rand var övertygad religionsmotståndare – i takt med att privatkapitalismens kris accelererar.
I Jens Peter Karlssons nya pjäs Ayn är hon dock en man, som likt en nietzscheansk övermänniska suveränt blickar ut över världen från en upphöjd klippa. Karlsson gör sin källforskning grundligt: den österrikiske ekonomen Ludwig von Mises kallade en gång Ayn Rand för "den modigaste mannen i Amerika".
Vad Karlsson inte uttryckligen nämner är att Rand hade en annan ekonom som beundrare och hjälpreda: Allan Greenspan, i tidernas fullbordan chef för USA:s Federal Reserve. Greenspan ingick på 1950-talet i vad som ironiskt nog kallades för Rands "kollektiv", och hon gav honom smeknamnet "begravningsentreprenören".
Efter IT-bubblan och elfte september införde Greenspan idén om en lågränteekonomi där efterfrågan på artificiell och inflatorisk väg stimuleras, där marknaden överflödas med likviditet genom billiga huslån och stigande bostadspriser, och där ekonomin för länge sedan lämnat all kontakt med reellt värde.
Jens Peter Karlsson bygger sin pjäs som en avancerad parabel eller dramaturgisk laboration kring just dessa makroekeonomiska förhållanden.
Han lånar friskt upplägg och karaktärer från "Och världen skälvde". En grupp entreprenörer, ingenjörer, investeringskapitalister och konstnärer, lever under "Ayns" överinseende i den utopiska "Dalen". Några av dem har uppfunnit artificiella människor, biorobotar, och det antyds att dessas uppgift ska bli att tjäna övermänniskorna sexuellt (Rand var även en slags sexliberal), så att inte dunkla lidelser och lojaliteter ska besmutsa den absoluta objektivismen. (En utopi som påminner om Michel Houllebecqs roman "Elementarpartiklarna").
Pjäsfiguren Ayns något enkelspåriga rationalism, som parodiskt hävdar att världen inte är mera komplicerad än att "A är lika med A", håller förstås inte måttet konfronterad med sitt eget egoistiska credo.
Förödande monopolistiska patentstrider bryter ut mellan biorobottillverkarna. Till sist visar det sig emellertid att eftersom efterfrågan är konstant sjunkande – lagen om sjunkande avkastning går inte att undkomma – är det bättre att biorobotarna görs till konsumenter med lånade pengar att handla för.
Så blev vi också alla konsumtionsrobotar i Allan Greenspans kreditparadis. Men evig tillväxt är inte möjlig i en värld där råvaror är begränsade. Råvarupriser, framför allt guld, stiger. Avkastningen på varuproduktion sjunker. Utanför Ayns utopiska dal sägs de hungrande massorna vara på marsch.
De välfärdssamhällen som gränsar till Dalen kallas "parasiterna", och ett slags löntagarfonder kommer upp på dagordningen.
Men kampen mot fiskal välståndsfördelning kan inte rädda entreprenörerna. Det hjälper inte att hävda att pengar är det enda objektiva värdeinstrumentet, när pengar i sig har blivit en fiktion. Vinstmarginalerna krymper, och stagnationen är inte bara ännu en vanlig konjunkturcyklisk nedgång.
Om allt detta låter som en väldigt politisk och intellektuell teaterföreställning, så är det rätt uppfattat.
Den är bitvis rätt utdragen, och skådespelarna snubblar på repliker. Men föreställningen är också dramatiskt levande och i långa stycken välspelad, med avancerade rollbyten och fint utnyttjande av en liten scenyta i Teaterrepublikens nya lokal hos Teater 23.
Efter valet, där alliansen fick förnyat mandat att fortsätta marknadsutsätta både enskilda individer och offentliga nyttigheter, kan man knappast se mera angelägen teater.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus