Tolvskillingsopera för samtiden
Björn Gunnarsson imponeras av Teaterrepublikens politiska uppgörelse med samtiden "En makroekonomisk kärlekshistoria".
Bildmaterial
Anna Rydén och Torbjörn Lindberg.
En makroekonomisk kärlekshistoria
Manus och regi: Jens Peter Karlsson
Medverkande: Torbjörn Lindberg, Anna Rydén
Teaterrepubliken, Malmö
Spelas till 14 december
teater. Teaterrepubliken har skuggat finans- och skuldkrisen ända sedan första uppsättningen, "Finanskris Krasch Boom Bang".
Man har granskat kreditgivningens kringströvande rovriddare och deras ideologiska furstinna, Ayn Rand.
Man har satiriserat den stöld av allmän egendom som kallas privatisering och konkurrensutsättning, och det lögnaktiga påståendet att kultursektorns egen finansieringskris löses med mer entreprenörskap.
Tack vare proaktiv marknadsföring lyckades man tidigare i höst bryta igenom de mediala glasväggarna runt samma kultursektor, när man fick allmänna nyhetsredaktioner intresserade av polemiken i föreställningen "Teaterrepubliken får barn". Ingen annan teatergrupp i Sverige bedriver ett så långsiktigt politiskt projekt med sina uppsättningar.
Föreställningarna hänger ihop, därför att de utforskar hur marknadsrationalitet tränger in i konsten och in i de intimaste privatsfärer. I "Apotek" var det scenkonsten som blev marknadsekonomiskt penetrerad. I "Teaterrepubliken får barn" skärskådades den kommunalt prioriterade uppfostringsmodellen Cope, som gör barn till arbetstagare gentemot föräldrar genom belöningssystem.
I nya uppsättningen Makroekonomisk kärlekshistoria gör man inget mindre än förklarar finans- och skuldkrisens orsaker i fiat-ekonomins kreditkarusell (fiat, latin ”låt det ske”, att pengars värde godtyckligt garanteras av utgivaren, det vill säga staten).
Föreställningen inleds med en mycket pedagogisk föreläsning om hur penningsystemet grundas på en allmän, underförstådd överenskommelse om tillit. Dessutom är, i nutiden, ”pengar” till 90% endast ettor och nollor i digitala system. Möjliga att förmera genom en knapptryckning.
Precis som i "Teaterrepubliken får barn" finns förutom föreläsningarna också en dramatisk sidohandling, där derivathandlaren Carl-Johan går från det ena kärleksförhållandet till det andra. Från sin chef på banken, till en positivt tänkande-coach, till en baltisk finanskvinna.
I Teaterrepublikens koncept ingår lojt avslappnad scenattityd, generellt borttagen fjärde vägg och självironisk varm komik. Allt detta finns även i den nya uppsättningen.
Precis som i USA efter dot com-bubblan får Carl-Johan i uppgift att pracka på människor utan kreditvärdighet amorteringsfria lån. Vägen till finanskrisen är beredd.
För att råda bot på sin egen usla ekonomi börjar även Teaterrepubliken ge ut sedlar – med rörande tillit kallas valutan Publiken – för att starta ett eget pyramidspel på penningmarknaden. Det enda Jens Peter Karlsson missar i sin lysande pedagogik är att förklara centralbankernas och räntepolitikens roll. Utan låga räntor, i praktiken negativa realräntor, går det inte att lura människor att skuldsätta sig för överprisade bostadsköp. Bara genom sådana fungerar pyramidspelets trolleritrick: att bankerna med så kallad fractional reserve banking, lån på lån på lån, kan skapa pengar ur tomma intet.
Den nyandliga positivitetskonsultens roll visar att Karlsson också läst Barbara Ehrenreichs bok "Gilla läget", som ger det proklamerade positiva tänkandet skulden för att ingen genomskådar galenskaperna förrän det är försent.
När Visa och Mastercard säljer vidare uppgifter om kortinnehavares köp till annonsörer, när Google och Facebook läser mejl och uppdateringar för att sälja information om privatpersoner till riktad reklam, kan man inte längre tala om marknadsrationalitet.
Vi lever i en marknadstotalitet, där inte ens hela jordens BNP skulle räcka för att betala de samlade konsumtionsskulderna.
En värld där värde avgörs av lån, inte av arbete. Privata och nationella kriser är bara ett sätt att snabba på implementeringsprocessen av det totalitära skuldslaveriet.
I detta samhälle kan jag inte tänka mig mer angelägen teater än Teaterrepublikens. De korrigerar ”informationsassymetrin”. Brecht skulle varit stolt över deras ”lehrstücke”.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus