"Visuellt är det här en fantastisk föreställning"
Elin Wrethov har sett stadsteaterns uppsättning av Resan till Melonia och tycker att det är en fantastisk föreställning.
Bildmaterial
Resan till Melonia
Efter en film av Per Åhlin, bearbetning av Sofia Fredén
Regi: Sara Cronberg
I rollerna: Bo G Andersson, Ester Claesson, Nils Peder Holm, Annika Kofoed, Dan Kandell, m fl.
Spelas på Storan, Helsingborgs stadsteater tom 5 februari
Teater. Det är när landskapet på ön Melonia växer fram, ungefär tio minuter in i föreställningen, som känslan infinner sig av att det här nog kan bli lyckat. Illgröna tygträd blåser upp sig, lustiga kaktusbollar rullar fram, en jättesköldpadda och jättekrabba kravlar runt och scenen förvandlas meter för meter till en klorofyllfylld fantasidjungel inte helt olik den som Per Åhlin skapade i filmen från 1989.
Att överföra tecknad film till scen kan vara riskabelt, särskilt när förlagan är så omhuldad som Resan till Melonia, med Karl-Bertil Jonssontecknaren Åhlins särskilda lågmälda, finurliga stämning och karaktäristiska figurer.
Men Helsingborgs stadsteater fegar inte ur. Det är lösnäsor och löshakor stora som päron, ballongmagar och fjäderskrudar. Det är blixtar och dunder, stormande hav och en scenografi som lär få även det på Disneyfilmer mest blasé barn att hänföras.
Filmen Resan till Melonia, som i sin tur löst bygger på William Shakespeares Stormen, handlar om hur grönsaksön Melonia hotas av skurkarna Slug och Slagg från den förgiftade grannön Plutonia. Trollkarlen Prospero som bor på Melonia med dottern Miranda, slaven Caliban och tjänaren Ariel, har tillgång till ett kraftelexir som skurkarna vill åt.
I teaterversionen har handlingen renodlats och var-rädd-om-naturentemat tonats ner till förmån för en tydligare intrig kring förtryck och frihet. En förståelig och en ganska smart renodling.
Prospero, (Bo G Andersson), framstår som lite elakare än i filmen. Men dottern Miranda (Ester Claesson) är lika kavat och charmig som i förlagan.
Persongalleriet i stadsteaterns version är på det hela taget hänförande. Regissören Sara Cronberg har tagit fasta på Per Åhlins lustiga karaktärer och lagt till sin egen twist. Fågeln Ariel blir en kråmig flörtis och Caliban får en sympatiskt sorgsen ton. Framför allt skurkarnas karaktärer har vridits ett extra varv. Den lismande, tungslickande Slug (Johannes Alfvén) och den klotrunde, gestikulerande och på ett obetalbart Linus på Linjen-aktigt-språk orerande Slagg (Cecilia Borssén) har lösgjort sig från förlagorna och blivit fristående karaktärer som drar ner skrattsalvor.
Det finns så klart saker på film som inte kan överföras till en teaterscen, men det finns också saker som man kan göra på en teaterscen som inte går att uppnå i film, som publikkontakt. Det uppstår några fantastiska ögonblick mellan skurkarna och publiken. Mer sådant publikfrieri hade gärna fått förekomma.
Visuellt är det här en fantastisk föreställning. När det gäller handlingen är det mycket som ska tryckas in och särskilt inledningen blir lite hackig. De yngsta barnen kan ha svårt att hänga med i turerna.
Men det spelar kanske inte så stor roll. Helsingborgs stadsteater lyckas ta vara på lekfullheten, fantasin, stämningen i den tecknade filmen och överföra den till scen. När spelet tajtats till lite ytterligare kommer man att uppnå riktig magi.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus