Ju mer Liv desto bättre
Jenny Högström om radioteaterns och Malmö Stadsteaters uppsättning av Liv Strömqvists "Prins Charles känsla".
Prins Charles känsla
av Liv Strömqvist
Dramatisering och regi: Sara Giese
Medverkande: Josefin Iziamo, Susanne Karlsson, Karin Lithman, Lars-Göran Ragnarsson och Magnus Schmitz.
Premiär i dag, finns på sr.se i 30 dagar
teater. Missade du Malmö Stadsteaters uppsättning av Liv Strömqvists seriebok Prins Charles känsla?
Förtvivlen icke, ty i dag har den premiär som radioteater – med samma ensemble.
I en 29 minuter lång version av pjäsen, vars fem skådespelare enligt Elin Wrethov (HD 21 september), "bjuder på sådan spelglädje och är så charmerande att de förmodligen skulle lyckas omvända även den mest stockkonservative machoman".
Vad gäller det senare kan jag bara hoppas att hon har rätt. Och man kan ju tycka att den drypande ironin redan i pjäsens inledning är tämligen svår att missa:
Len kvinnoröst: "Som mamma tar jag hand om barnen. jag har en känslomässigt nära relation till dem, jag pratar med dem och jag vårdar dem."
Brölig mansröst: "Ööööö, hej! Som pappa kan jag inte ha en känslomässigt nära relation och jag tar inte hand om barnen. Istället ligger jag här och duger som jag läst i en diktsamling av Bob Hansson."
Men en tidig luciamorgon på en förskola i denna stad hör jag ovanstående dialog utspela sig nästan ordagrant. IRL! Mellan vuxna människor samt helt utan ironi!
Då gör det plötsligt ingenting att det är lite Strömqvistinflation just nu. Med nya seriealbumet "Ja till Liv", teaterpjäs, julkalender och radioteater, allt medan hon drämmer in krönikor i Efter Arbetet som vore det straffsparkar.
Ju mer Liv desto bättre, om det så bara omvänder en enda person till.
Det ska också sägas att Strömqvists pratiga seriesatir, som ju redan i sig är en ohämmad lek med många olika genrer, passar ovanligt bra i dramatiserad form.
Och det är klart jag är lite ledsen att missa teaterns maxade kostymer, men i radioteaterns form koncentrerar man sig därmed desto mer på ljudet. Inte minst de härliga (och ofta rätt skärande) ljudeffekterna!
Som i följande utläggning gällande "psykiska störningar (utdraget hysteriskt skrik) som kan uppkomma hos barn som växer upp i heteronormativa, stereotypt patriarkala familjer".
Fan vet, kanske kan detta bräcka styrdokumentet "Jämställdhet i förskolan".
Någonstans måste man ju i alla fall börja.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus