Retligt ytligt och rumphugget
Elin Wrethov om Teater Foratts "Foratt lab (The revolution factory och Tillit) på Bastionen i Malmö.
Bildmaterial
Youssef Salama projicerar hopp och vrede på en trasig cementblandare.
Foratt lab (The revolution factory och Tillit)
Teater Foratt
Regi: Niclas Sandström
I rollerna: Youssef Salama, Robert Olofsson, Ronja Svedmark
Spelas på Bastionen i Malmö till och med 20 januari
Teater. Det är processen, inte resultatet, som är målet, förklarar regissören och medmanusskaparen Niclas Sandström, innan premiärföreställningen startar. Kul för skådespelarna, tänker jag, men för publik är sådana sällan särskilt lovande premisser.
Teater Foratt, en av Malmös numera väletablerade fria teatergrupper, ska ägna 2012 åt vad man kallar Foratt lab, ett forskande kring hur scenkonsten i Sverige står i relation till och påverkas av en internationaliserad värld.
De första två labben ”The revolution factory” och ”Tillit” spelas samtidigt, föreställningarna till och med växelklipps. Det är ett presentationssätt som inte visar sig helt lyckat och som faktiskt inte gör någon av dem rättvisa.
Till form och innehåll är föreställningarna väldigt olika. Inledande ”The revolution factory” av och med Youssef Salama framstår helt enkelt som mycket mer spännande och berörande. Salama utgår enligt programbladet från personliga reflektioner kring Egyptens nutida historia och han gestaltar en desillusionerad före detta egyptisk soldat. Mannen projicerar sitt hopp och sin vrede på en trasig cementblandare, hans sista möjliga inkomstkälla. Youssef Salama ömsom skäller, ömsom ber, på både svenska och arabiska. På scenen finns, förutom cementblandaren, en tunna, några brädor och en filmduk där videoklipp och texter projiceras. Spelet är nervigt och uttrycksfullt och som publik blir man närmast förbannad när det är dags att klippa över till den mer kliniskt omöblerade delen av scenen och diskutera ekonomisk teori.
I ”Tillit” ger sig skådespelarna Robert Olofsson och Ronja Svedmark, tillsammans med regissören Niclas Sandström, på projektet att bena ut turerna kring den krisande västerländska ekonomin. Iklädda prydlig blus, skjorta och kortbyxor, varvar de fysisk teater, galen diskodans i stroboskopbelysning, med föreläsande och improvisation utifrån den gamla grekiska tragedin Orestien. Det är kavat och välspelat men även om en del poänger presenteras, som vår världsändes till synes krampaktiga tro på tillväxten, blir man som publik inte särskilt mycket klokare. När det gäller att förklara marknadsekonomiska sammanhang når till exempel en annan fri Malmögrupp, Teaterrepubliken, betydligt längre.
Men så var det ju inte det som var meningen, utan forskningen för forskandets skull. Kanske har skådespelarna själva i processen lärt sig något som framtida publik kan ta del av. Nu resulterar Teater Foratts två lab i två intressanta men retligt ytliga och rumphuggna föreställningar. I synnerhet ”The revolution factory” blir en ansats till vad teater faktiskt kan lyckas med; att få geografiskt och till synes avlägsna politiska skeenden att kännas nära och angelägna.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus