Kompromisslös Carmen
Åsa Mälhammar om "Carmen" på Malmö Opera.
Bildmaterial
Carmen
Musik: Georges Bizet
Libretto: Henri Meilhac, Ludovic Halévy
Regi: Hilda Hellwig
Medverkande: Astrid Robillard, Joachim Bäckström, Jeremy Carpenter, Cecilia Lindwall, Anton Ljungqvist, Susanna Stern, Kristina Wahlin med flera
Malmö Operaorkester och kör, barnkör
Malmö Opera, Malmö
Spelas till den 16 maj
opera. Ringen eller kniven. Älska mig eller dö, det är de val Don José ger Carmen när Georges Bizet manar musik och dramatik att kulminera i Carmens sista scen. Hennes val är känt: hellre dö fri än leva ofri under falska löften till någon hon inte älskar.
Regissören Hilda Hellwig är lika kompromisslös och ger oss en osedvanligt grym José i sin uppsättning på Malmö Opera: han tvingar ringen på den döende Carmens finger.
I slutändan dör hon alltså inte ens fri. Hennes offer omintetgörs; mannens övergrepp blir både reellt och symboliskt.
Det är tungt, men helt i linje med Hellwigs tolkning av Don José som personlighetsstörd kvinnomisshandlare.
Att på detta sätt driva en tolkning till sin spets inger respekt. Samtidigt fungerar det våldsamma hos Don José – han slår och sparkar sin älskade otäckt ofta – som så att det vänder bort intresset för samspelet i relationen. Hon må vara en djävul, men han slår, och våld tystar all dialog. Josés och Carmens kärlekshistoria utspelar sig här därför mest på (not-)pappret.
Carmen framstår i Astrid Robillards gestalt som en sval urban chique. Att i princip all form av flamencokostym valts bort till förmån för plagg av senare och mindre folkloristiskt snitt är väntat.
Men också när Bizet i andra aktens så kallade zigenarsång lägger ut sina mest kolorerade, orientaliska och eggande tonslingor, ska Robillard sjunga stillasittandes med hängande armar ända till sångens slut, som om den vore en enda stor ironi.
Mindre pigga är också de obligatoriskt ”provokativa” inslagen av striptease och nattklubbsdekadens, och en direkt ytlig effekt har tilltaget att placera smugglarnas tillhåll i ett gammaldags klassrum. Originalsceneriets bergstrakt syns bara på distans, som ett fotopanorama i fonden.
Uppsättningens förtjänster är främst musikaliska. Dit hör orkestern, ett finstämt instrument under Christian Badeas ledning. De instrumentala förspelen till akterna står i en klass för sig, berättande uttrycksfulla, genomlysta av färger. Orkestern hade gärna fått visa lite mer muskler även under akterna.
I de större rollerna alternerar upp till tre sångare vid olika tillfällen under spelperioden. Troligen kommer de att kunna påverka upplevelsen av operan väsentligt med sitt individuella artisteri.
I premiärläget verkar nämligen mycket ligga öppet i agerande och framtoning, inte minst vad gäller kroppsspråk. Artisterna är uppmickade på ett sätt som möjliggör talpartier i en filmisk method acting-stil. Ibland ger det till och med intryck av improvisation.
Resultatet blir svajigt, ömsom spännande, som när Astrid Robillard lägger tryck bakom Carmens repliker med sin djupa och vårdade talröst, ömsom bara pappigt, stressat och väldigt långt ifrån stilnivån i det sjungna.
Stolpigheter i svenskan gör inte saken bättre: det var länge sedan ”håll i mig” var ett kraftuttryck, och vem skulle klottra något som ”Mor är en hora”?
Premiärkvällens Carmen har en mörkt färgad mezzo med en anmärkningsvärd bredd som når ut i varje skrymsle hos publiken.
Robillard har en sugande sensualism i sin sång och förmedlar övertygande rollens musikaliska karaktär. Under premiärkvällen tenderar hon dock att intonera högt, och rösten har ett kort, snabbt vibrato som ställer sig i vägen för min lyssning.
Don José sjungs med en helt annan rösttyp av Joachim Bäckström. Den pojklika framtoningen rimmar mindre bra med rollen som svartsjuk kvinnomisshandlare, men Bäckström äger ett gnistrande briljant röstmaterial som man är frestad att bara ge sig hän åt. Han driver dock sin lyriska tenor väl hårt, kanhända kompensatoriskt, och har mycket att vinna på att utveckla expressiviteten även i dess mer lågintensiva former.
Många andra goda insatser görs på scenen, bland annat av Jeremy Carpenter, uppfriskande med sitt frimodiga utspel som toreadoren Escamillo. Susanna Stern och Kristina Wahlin utgör en perfekt röstmatch i Frasquita och Mercedes roller. Roligt är också att se Malmö Operas relativt nybildade och stora barnkör. De har fått gott om utrymme i föreställningen och presenterar sig med den äran, både vokalt och sceniskt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus