Konversationskrumelurer
Björn Gunnarsson om Theatrons gästspel på stadsteatern med "Private Lives".
Bildmaterial
Private Lives/Jag älskar dig markatta!
Av Noël Coward
Regi: Torbjörn Klasson
Medverkande: Mikael Ahlberg, Catherine Jeppsson, Johan Svensson, Sonja Lindblom.
Gästspel av Theatron på Helsingborgs Stadsteater
Spelas 17–18 februari
teater. Teatergruppen Theatron från Hjärnarp har en förkärlek för anglosaxisk konversationsdramatik. Tidigare har man haft både Willy Russell och Edward Albee på repertoaren.
Så varför inte pröva med den elegantaste av konversatörer, Noël Coward och hans Private Lives från 1930. Sedekomedin innehåller en hel del av 1930-talets frivolitet och överraskande framsynta jämställdhet.
Queerteoretiker har analyserat pjäsen utifrån Cowards homosexualitet, som om alla hans verk var kodat motstånd mot heteronorm och maktordning.
Men faktum är att det finns där, underliggande i ironierna, om man pejlar noga med sin genussonar: "Jag vill att en karl ska vara karl". (...) " Själv är du förstås 100% kvinna?” Eller: "De flesta människor är inte så normala".
Mest militant blir det kanske i repliken "äktenskapet är en ganska unken företeelse."
Pjäsen bygger på komedins grundmönster; att det som är felplacerat från början ska komma till sin rätta plats i slutet.
Här är det Elyot och Amanda, som älskar att hata varandra som så många passionerade kärlekspar i teaterhistorien, och som därför skilt sig. När de ska fira smekmånad med sina nya respektive, hamnar förstås allesammans, båda paren, på samma hotell och den gamla passionen flammar upp på nytt.
Deras nya makar Sybli och Victor är konventionella – Coward kallade själv rollfigurerna för nickedockor – medan Elyot och Amanda är helt moderna i sin föga konventionella livssyn.
Huvudrollerna är med andra ord tacksamma att spela – Mikael Ahlbergs stora rutin som underhållningsskådespelare bär upp mycket av Theatrons föreställning – medan bifigurerna mest blir typer.
Pjäsen innehåller några klassiska oneliners, mönsterbildande för senare tiders smärre farsmakare: "Hon är en fin människa innerst inne. – Så långt in har jag aldrig kommit".
Det är alltid svårt att vara "witty" på svenska, även om Torbjörn Klassons bearbetning av Unga Klara-dramaturgen Nils Gredebys översättning för det mesta är lättflytande och osökt.
I konversation har förstås det fysiska spelet mycket liten plats, och i Theatrons uppsättning blir det nästan tafatt.
Spelet kunde haft mer laddning utöver pratet. Nu blir övergångarna till slagsmålsscenerna, där båda paren pucklar på varandra, lite för abrupta.
Men det är underhållande, och publiken i Helsingborgs Stadsteaters foajé skrattar gott och mycket åt Cowards konversationskrumelurer.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus