Taggiga grenar på komedibusken

Dela denna artikel

teater Publicerad 26 februari 2012 kl. 13:43
  • Jörgen Düberg, Annika Kofoed, Karin Ekström och Evamaria Björk. Foto: David Skoog

  • Evamaria Björk och Karin Ekström. Foto: David SkoogHD/NST Stefan Ed

Elin Wrethov om komedin "Under hallonbusken" på Helsingborgs Stadsteater.

En döende mamma. Tre syskon som inte pratat med varandra på åratal som nu sammanstrålar vid sjukhusbädden.

Inledningsscenariot är välbekant. Och visst är Under hallonbusken ett tårdrypande kammarspel med anklagelser, sanningsägande och försoningstårar. Men det är också mycket, mycket annat.

Pjäsförfattaren Maria Blom som gjorde sig känd och populär med filmen Masjävlar, blandar genrer vilt; fars, tragedi, hembygdsromantik, feelgoodmys, Beckettabsurdism. Pjäsen kränger och svänger som en sommarhumla runt hallonbusken. Den borde inte kunna flyga, men varje gång den är på väg att dimpa i backen med sin last, lyfter den med förnyad kraft uppåt igen.

De tre återförenade syskonen är tre egentligen ganska osympatiska figurer. Hedda är den som under alla år skött mammsen och är så desperat omhändertagande och självuppoffrande med sina I fix till allt, att hon först framstår som en helt osannolik karikatyr. Men under pjäsens gång blir Heddas överdrivna hurtighet förståelig och Evamaria Björk gestaltar henne med en sådan värme att det till slut är omöjligt att inte fatta sympati. Brodern, Pontus, spelas med kylig kantighet av Jörgen Düberg medan yngsta systern Klara far in på scenen som ett själuppblåst ego från Köpenhamn. In i det här kyliga sjukhusrummet, där vårdpersonalen ersatts av övervakningskameror, kliver på det mest oväntade sätt, jag ska inte avslöja hur, den snälle, något sävlige, dalmasen Kent med en matkasse och ett brev. Han blir en katalysator som både lättar upp och ställer allt på ända. Snart står det klart att modern burit på en hemlighet som på olika sätt kommit att färga alla deras liv.

Att använda sig av dialekt, dalmål, som komisk poäng är ju tveksamt men Mats Hedlund håller sig på rätt sida om lyteskomikens gräns. Så fortsätter pjäsen att röra sig mellan högt och lågt. Varvat med inslagen av publikfriande fars finns fantastiskt fina ögonblick där skrattet fastnar i halsen. Som scenen när Kent kryper upp i famnen på den oväntat uppvaknade modern, Karin Ekström, och hon stryker honom ömt, som en jättebebis.

Skådespelarensemblen är proffsig, även om man inte riktigt lyckas skyla över de mest uppenbara skarvarna i pjässnickeriet. Emellanåt staplar Maria Blom väl många oneliners på varandra och dialogen går på tomgång.

I Helsingborgsuppsättningens version finns räddningen emellertid hela tiden nära i form av P-O Nilssons enkla, melankoliska gitarrslingor och ordlösa sång. Musikern och kompositören sitter själv vid scenkanten och musiken får förmedla det som sägs mellan raderna och tillför en djupare dimension.

Scenografin är också enkel men vacker. Det grå sjukhusrummet, som bara möblerats med en säng, ett par papperskorgar och en behållare för handsprit, bryts upp i mitten av en glasmosaik som skiftar färg i takt med att stämningen ändras på scenen.

Under hallonbusken är en pjäs som är lätt att tycka om. Allt är igenkännbart men samtidigt tillspetsat på ett mycket välsmakande sätt.

Elin Wrethov
0418-49 65 27

Textförstoring

Under hallonbusken

Av Maria Blom

Regi: Jan Modin

Medverkande: Evamaria Björk, Jörgen Düberg, Karin Ekström, Mats Hedlund, Annika Kofoed.

Helsingborgs Stadsteater

Spelas till 28 april

Kommentarer

Scen