Förföljs av gäng - vågar inte polisanmäla
I en serie artiklar granskar vi de kriminella ungdomsgängen i Landskrona. Vi inleder i dag med att träffa Jesper, Anders och Erik som har blivit trakasserade och misshandlade i två års tid av ett gäng men inte vågar polisanmäla. Närpolischefen Tom Jensen medger att stödet till brottsoffer är bristfälligt. Justitieminister Thomas Bodström (s) vill ändra lagen så att ungdomsbrottslingar ska arbeta av sina straff istället för att dömas till fängelse.
Bildmaterial
Jesper, Anders och Erik, som egentligen heter något annat, vågar inte visa sina ansikten när de nu berättar om trakasserierna de utsätts för av ett ungdomsgäng.
LANDSKRONA.
Jesper visar upp ett otäckt blåmärke och säger:
– Flera killar sparkade på mig när jag låg ned. Allt jag tänkte på var att skydda mitt huvud.
Den brutala misshandeln inträffade i vintras och blev kulmen på ett par år av trakasserier, hot och våld som Jesper och tiotalet kompisar säger sig ha blivit utsatta för av ett gäng killar med invandrarbakgrund.
– Dagligen försöker de provocera fram bråk genom att skrika saker som ”svennejävlar” och ”vi ska knulla din morsa!”. Det känns som att det aldrig tar slut, säger Erik.
De är övertygade om varför just de råkar illa ut.
– För att vi är svenskar. Omvänd rasism är vad det är, men att även det förekommer är något som sällan uppmärksammas, säger Anders.
Enligt dem är det ett 50-tal killar, även dessa i tonåren, som ligger bakom trakasserierna. Trots det kan de komma på sig själva med att tänka att alla invandrare är kriminella.
– Allt som har hänt gör att man till slut drar alla över en kam, trots att man inte vill, säger Erik.
Är ni själva så oskyldiga?
– Visst har det hänt att vi har slagit tillbaka, men det har varit i självförsvar, säger Jesper.
Trots alla glåpord, knytnävsslag och sparkar har de inte vid något tillfälle polisanmält det inträffade. Rädslan för att råka mer illa ut gör att de inte vågar.
– Det känns såklart inte bra, för en polisanmälan är något som alla ska kunna göra om man känner sig illa behandlad, säger Erik.
Inte heller deras föräldrar har vågat vända sig till polisen.
– Den här staden är för liten för att vara anonym i, så för vår sons skull har vi låtit bli, säger en mamma.
Hon berättar att hon känner sig maktlös och att hon alltid är orolig när sonen är iväg på något.
– Han kan ju stöta på dem var som helst, säger hon och undrar:
– Var finns föräldrarna till de som gör så här?
Jesper, Anders och Erik berättar att många ungdomar i deras ålder undviker att vistas på stan på kvällen. De själva har dock bestämt sig för att inte ge vika på den punkten.
– Vi bor här och anser att vi ska kunna röra oss fritt. Men det gäller att ha ögon i nacken, säger Anders.
Deras bristande förtroende för polisen har också bidragit till att de inte har gjort någon anmälan.
– Polisen borde jobba mer aktivt för att splittra gängen, för tillsammans är medlemmarna starka och hetsar varandra. Ingen vågar stå upp mot dem och det verkar precis som att polisen undviker konfrontation, säger Erik.
Och hur ska man som drabbad kunna känna stöd från myndigheterna när man ibland behandlas som gärningsman istället, frågar de sig. De tänker på ett tillfälle ifjol då de blev trakasserade av samma gäng och rekommenderades av kommunens fält- och fritidsgrupp att lämna platsen.
– De tyckte väl att det var
enklast så och det kändes som att vi inte hade något val. Men när vi och inte de som bråkar ska försvinna därifrån är det något som är väldigt fel.
Joakim Björck
joakim.bjorck@hd.se
0418-49 65 29
HÖR AV DIG!
Vad tycker du bör göras mot ungdomskriminaliteten? Har du själv drabbats?
Mejla gärna dina synpunkter till joakim.bjorck@hd.se
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus