En mammas oro för sina barn
I dag fortsätter vår artikelserie om ungdomsgängen i Landskrona. Vi träffar flerbarnsmamman Merita som är orolig för att hennes söner ska börja begå brott. Dessutom berättar Fisnik om hur han lyckades lämna gänglivet.
Bildmaterial
Osäkra utsikter. ”Än så länge lyssnar de på mig och respekterar mig, men kommer det alltid att vara så?”
Merita fruktar att även hennes söner ska falla för det starka grupptrycket i centrum och hamna i kriminella ungdomsgäng. Och är det då hennes fel?
LANDSKRONA.
– Tänk om det händer mina barn också?
Flerbarnsmamman Merita berättar om oron för att hennes båda söner ska hamna i något av de ungdomsgäng som rånar och slåss.
Och det är som om hon redan erkänner sig skyldig till det. För även om de lyssnar på henne och är världens goaste killar nu, kommer de säkert att genomskåda henne och se ned på henne som den arbetslösa, bidragsberoende, dåligt svensktalande mamma hon känner sig som.
Gång på gång bannar Merita sig för att hon inte har något jobb. För om hon hade det skulle hon kunna unna barnen lite lyx. Familjen skulle kanske till och med ha råd att förverkliga drömmen om ett hus utanför stan, där de kan känna trygghet och leva som vanliga människor.
– Som invandrare är det svårt att komma in i samhället, för du måste börja om från början med språket och allt. Jag trodde att jag skulle få ett jobb efter att jag hade klarat SFI-kursen, eller i alla fall ha en större chans, men så blev det inte. Nu känner jag mig bara så ledsen och misslyckad, säger hon.
Det är förälderns ständigt dåliga samvete som talar till Merita, trots att hon innerst inne vet att hon faktiskt är en bra mamma. Världens bästa mamma till och med, enligt barnen.
För hon ställer alltid upp, frågar hur de mår och visar sin kärlek till dem.
Och sönerna vill gärna lugna henne. Hela livet ligger ju framför dem, det är bara att ta för sig.
– Vi vill inte förstöra det genom att råna och sådant. Vi umgås bara med sådana som busar litegrann, säger den yngste av dem.
– Men jag är lite orolig för att hamna i gäng, trots att jag inte vill det, medger den andre.
Merita känner sig tryggare inför döttrarnas framtid.
– Flickor är klokare på något sätt och tänker mer på framtiden. Killar har däremot lättare att falla för grupptrycket, särskilt här i stan där det är en tuff miljö.
Frågan om vem som bär skulden till att tonårskillar söker sig till destruktiva beteenden och våldshandlingar, finns det måhända inget klockrent svar på. Däremot menar en av Meritas döttrar att åtminstone de gängmedlemmar som hon känner egentligen inte vill vara med. För henne är de inte killar som tycker om att slåss och stjäla. Hon ser killar som är rädda för att bli ensamma kvar om de trotsar kompisarna, eller som redan är ensamma och söker uppmärksamhet.
Kanske beror det på att de inte blir sedda av sina föräldrar, som har sina egna kamper att utkämpa dagligen. Kanske misslyckas de i skolan och måste visa att det finns något annat som de är bra på. Kanske vill de helst av allt leva ett normalt liv och vara kompisar med alla.
Joakim Björck
joakim.bjorck@hd.se
0418-49 65 29
Fotnot. Merita heter egentligen något annat. SFI står för Svenska för invandrare.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus