Ingen oberörd då Kulturnatten sprakade loss
Bildmaterial
Cirkus Cirkör lockade och skrämde slag på kulturnattens flanörer utanför teatern.
Mustafa Can berättade på biblioteket om sin nyligen bortgångna mor Güllü, som levde för sina barn — varav åtta av 15 finns kvar i livet.
Sal Dibba (längst till vänster) med vänner underhöll med rytmer på Konsthallen, medan Gycklarskolans elever (till höger) underhöll med mimik. I bakgrunden Landskronabornas egna verk — 101 målningar och en installation — som de fick lämna in under dagen.
LANDSKRONA.
Ett smärtfyllt vrålande, från en kvinna som kräks upp tre rakblad, lämnar ingen förbipasserande oberörd. Värst är det för en flicka i fyraårsåldern, trots föräldrars försäkran att "hon bara låtsas".
Efter omständigheterna tycks den rakbladssväljande kvinnan må bra, leende och bugande. Hon har säkert gjort det förut, eftersom hon tillhör en av Cirkus Cirkörs ensembler — liksom knivjonglerande Jesper, som ljög när han sa att han aldrig gjort det förut, och lät knivar flyga ovanför Camilla, försvarslös frivillig ur publiken.
Nycirkusen utanför Teatern var ett — av flera — startskott på årets kulturnatt.
Vid Konsthallen smällde flera startskott av — kanske för ett antal konstnärskarriärer. 102 verk hade lämnats in till konstintendent Birthe Wibrand — som berättade att många av dem ställer ut för första gången, och vissa tvekade till om de var behöriga.
Visserligen hade hon hoppats på en större bredd av konstformer — allt var målningar, utom en installation av Lisa Petersson.
— Det är mycket som är bra . Framför allt var det intressant att se det är så många som gör saker, SA Birthe Wibrand.
Lena Gandsjö var en av konstnärerna. Av ett hundratal tavlor valde hon ut ett porträtt av vännen Åke Francke — hans 60-årspresent i våras. Åke är finurligt glad, har glasögon och pipskägg.
— Han sa att jag fått till det, att han kände igen sig. Jag är själv nöjd med det, sa Lena Gandsjö.
På karnevalen i somras tyckte Jenni Rantala att de fått till det i måleriverkstaden som tillhörde Samla — samorganisationen för flera av stans frivilligorganisationer.
— Vi ville ha en fortsättning, och frågade Birthe Wibrand (kommunens konstindendent), om vi kunde ha en utställning på temat "Därför älskar jag Landskrona", säger Jenni Rantala.
Så dessa, barnens beskrivning av Landskronakärleken, kunde man också se på Konsthallen på Kulturnatten — till ackompanjemang av djembespelaren Sal Dibba med vänner. Han har varit med på Kulturnatten tidigare, men den här gången erbjöd han sig att lära ut rytmer och teknik.
Utanför Konsthallen hade Styrbjörn Munke fått till det — med två belysta ljusinstallationer. Den ena var rund och rykande.
— Jag har hittills inte fått reda på vad det är. Ett ufo säger de flesta, även om ett barn hävdade att det är en sån som man gör sockervadd i, sa konstnären.
Kulturnatten innebär förstås böcker — och de båda bokhandlarna och biblioteket var givetvis öppet.
På biblan var Mustafa Can dragplåstret. Som journalist har han arbetat mot deadline — men aldrig som när han skulle skriva boken om sin mor, "Tätt intill dagarna". Hon hade sex månader kvar att leva då han började.
Hans mor Güllü födde 15 barn — åtta överlevde. Sedan hamnade hon i Skövde, där barnen kastade sig in i livet, och hon satt vid köksfönstret, döv och stum av språkförbistring.
Han undrade alltid hur hon klarade att leva så.
— Jag lever genom mina barn, sa hon. Så präglad var hon av oegennyttan.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus