Minigårdens Mowgli lurade döden två gånger
Efter en allvarlig olycka var ponnyn Minigårdens Mowgli på väg mot slakt. Men i stället blev det kärlek vid första ögonkastet för 15-åriga Helene Emond. Nu tävlar de internationellt.
Bildmaterial
Kärlek! Många timmars slit har gett resultat och nu tävlar Helene Emond tillsammans med Mowgli på hög nivå.
"Vissa kvällar var jobbiga, men man såg ändå att det gick framåt". Ponnyn Minigårdens Mowgli var utdömd och redo för slakt när Helene Emond tog hand om honom.
Nu tävlar Helene Emond både i hopp och fält med Mowgli.
Minst fyra timmar varje dag brukar Helene Emond tillbringa i stallet med angloaraben Mowgli.
"Det är han som fått mig att riktigt satsa". Helene Emond gör iordning Mowgli inför hoppning i padddocken. I förgrunden Mowglis lillebror Harry Potter.
Vältränad står det på Mowglis grimma och numer stämmer det, men det har tagit många långa timmar för att nå dit.
Man kan fortafarande känna en hålighet där grindstolpen rev upp Mowglis buk.
Med lite godis som lockbete kommer Mowgli snabbt ut ur splitan.
Hoppningen i paddocken gick bra. Helene Edmond tillbringar de flesta vardagskvällar i stallet.
LANDSKRONA.
Med andan i halsen hälsar Helene Emond på ponnyn Minigårdens Mowgli. Hon kommer direkt från skolan till Landskrona ridklubb precis som hon brukar göra. Hon ger ponnyn en mjuk blick, klappar honom och får ett igenkännande tillbaka. De har tillbringat många timmar tillsammans de senaste åren och kärleken är ömsesidig. Men någon smärtfri relation har det inte varit.
— Det har varit blod, svett och tårar. Men det är han som fått mig att riktigt satsa. Han som gjort att jag vill hålla på med hästar resten av livet, säger Helene tvärsäkert.
Det angloarabiska fullblodet har haft oddsen emot sig. På juldagen för fem år sedan råkade han ut för en allvarlig olycka och hela buken skars upp av en grindstolpe av järn.
— Hade det varit en vanlig dag hade man inte lagat honom. Man hade nog bara sagt stackars häst och så hade det varit bra med det. Men nu var det jul, säger Helenes mamma Viveka Munck Emond.
Exakt vad som hände vet de inte, men den dåvarande fodervärden har berättat att Mowgli befann sig i en hage tillsammans med andra hästar när flocken av någon anledning stördes.
— Han skulle hoppa över staketet och ut ur hagen. Då fastnade han och spetsades på grindstolpen, säger Viveka.
Om man stryker Mowgli över buken känns fortfarande en hålighet efter den allvarliga skadan. Han fick tillbringa åtta veckor på djursjukhus och räkningen gick på 65 000 kronor. Mowgli återhämtade sig långsamt, men var både skygg och nervös. Först ett år efter olyckan kunde man lägga på sadel på honom och sitta upp, men att rida gick inte. Han var alltför rädd och hästen lämnades tillbaka till uppfödaren.
— De visste inte vad de skulle göra med honom. Det var då man övervägde att slakta honom. De tänkte avliva honom för han var panikartad i ridningen, säger Viveka.
Samtidigt var Helene och hennes mamma på jakt efter en ponny eftersom den de hade haft tidigare blivit sjuk. De tog kontakt med en uppfödare de kände sedan tidigare. När de frågade om hon hade någon häst sa hon först nej.
— Sedan sa hon att hon hade en, men att den var lite tosig. Fast vi kunde försöka om vi ville, berättar Viveka.
Helene beskriver mötet med Mowgli som kärlek vid första ögonkastet och de lånade med honom ner till Landskrona. Det blev starten på många timmars slit. I början kunde Mowgli inte svänga åt ena hållet och han stegrade sig hela tiden.
— Jag hade inte mycket annat att rida på, så jag hade egentligen inget val. Jag tyckte att han var värd ett försök. Han var go i stallet. Han gillade inte att bli borstad, men han var snäll, säger Helene.
Till en början handlade det mest om hobbyridning. Att tävla fanns inte med i planerna. I alla fall inte internationellt.
Ett år efter att Helene tagit hand om honom var han ändå med i en träningstävling med en halvmeter höga hopp och han stegrade sig i princip igenom hela tävlingen. Tävlingen därefter slutade med åtta rivningar.
I början av december kom det stora genombrottet. Då tävlade Helene som första ryttare från Landskrona ridklubb internationellt. Turen gick Århus i Danmark. Bara i Helenes klass var det 40 stycken ekipage och de tävlande kom från Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna och Sverige.
— Det var en upplevelse. Jättestort. Hela arenan och allting. Det gick bra, men jag rev så det blev inga placeringar. Men han skötte sig, säger Helene med en nick mot Mowgli som står i spiltan.
— Det är fräckt att veta att han stod på bakbenen den första tävlingen och sen tävlar internationellt. Att det kan bli en sådan skillnad.
Målet framöver är att fortsätta tävlingskarriären. Både nationellt och internationellt.
— Jag vill rida i Globen. Och kvala in till SM i fälttävlan. Ridningen står högst. Det är så kul. Det är samhörigheten med hästen som är det roliga. De brukar kalla mig Häst-Helle i skolan, fast det får de gärna göra.
Cecilia Attefors
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus