ULF KRISTIANSSON: Därför vill jag inte bo i Landskrona
Landskrona. Innan den sista dagen i Audio Video-målet startar pratar jag med åklagaren Eva-Marie Persson. Hon rabblar siffror, tider, händelser och namn utan att staka sig. Jag blir imponerad och kommenterar det.
- Jamen, om jag inte kan det här ordentligt så kan jag inte begära att rätten ska förstå det. Det handlar om yrkesetik, detta är mitt arbete.
Och så sent som, för några timmar sen, mitt i natten, kom hon på några grejor som absolut måste vara med när hon gör sin sammanfattning.
Jag vet inte hur mycket de åtalade killarna förberett sig.
Kanske inte alls. Några av dem ser extremt ointresserade ut. En av dem kan jag inte undgå att lägga märke till. Han tuggar stort och rejält på sitt tuggummi och han har solglasögon på sig inne i rättssalen.
Som en karikatyr av en ung gangster i en film från 1970-talet.
Om det här inte varit så allvarligt hade det varit lätt att skratta åt honom. Men plundringen av Audio Video-butiken är allvarlig. Givetvis för att det stals för över 100 000 kronor, men också för att en av tjuvarna i butiken tog strupgrepp på en anställd och krävde respekt. Just det övergreppet kan vara ett tecken på vad plundringen egentligen handlade om.
Attityd och makt.
16 killar tillsammans med släktingar, vänner och bekanta fyller butiken.
Åklagaren Eva-Marie Persson påpekar just detta. Gänget tog över affären, de visste att ingen skulle tjalla, att ingen skulle hota dem när de bar ut den ena kapitalvaran efter den andra.
- De agerade i trygghet, säger Eva-Marie Persson.
I lugn och ro under 20 minuter valde de ut vad de ville ha och gick ut med det. Och kom tillbaka för att hämta mer.
Det har snart gått ett år sedan plundringen och Landskronabor berättar för mig att det är allmänt känt i stan vilka killarna är. Och skulle man till äventyrs inte veta det finns det bloggar och hemsidor som berättar det.
I normala fall skapar det upprördhet att bli utpekad.
Men tänk om det är precis tvärtom i det här fallet? Att de vill att folk ska veta att de kan göra så här?
Och som en naturlig följd kommer tanken: Hur ser det ut om några år?
Vad sysslar de här killarna med då?
Visst, några av dem träffar säkert starka tjejer som får dem ur kriminaliteten, andra lämnar det av andra skäl. Men resten? Nöjer de sig med att fortsätta så här eller blir kriminaliteten ännu grövre?
Och hur ser Landskrona ut då?
Egentligen gillar jag stan, särskilt på sommaren och jag är där en hel del.
För att spela minigolf, gå en runda i det centrala koloniområdet, spankulera i centrum, bada på Citadellbadet. Eller något annat enkelt, vardagligt.
Jag är till och med intresserad av BoIS och hoppas att det går bra för dem, så länge de inte konkurrerar med HIF.
Men jag kan inte tänka mig att flytta dit. Inte ens den läckraste våningen i Nyhamn, skulle få mig att lämna Helsingborg för Landskrona.
Varför?
Ett starkt skäl är att jag inte vill bo i ett samhälle där en liten grupp unga kriminella tillåts dominera så som de gör i Landskrona.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar