Äventyret på isbrytaren gav mersmak
Det var inte riktigt så kallt som de hade väntat, sprickorna i isen var däremot fler än de hade befarat. Nu är de två ishavsresenärerna tillbaka från äventyret på forskningsfartyget Amundsen.
Bildmaterial
Paulina Wallentin Andersson läser av det temperaturinstrument som hon varit med och byggt. Temperaturen i luft, snö och is lästes av tre gånger per dygn.
Under det två veckor långa äventyret fick Paulina Wallentin Andersson prova på en mängd nya saker. Förutom hundspann fick hon även köra skoter. Här gör hon sin premiärtur på isen i Beauforthavet.
Mats Svensson såg för första gången i sitt liv en livs levande isbjörn. Han beskriver upplevelsen som fantastisk. Isbjörnarna är en av alla djurarter som påverkas av det förändrade klimatet. På grund av att isen smälter blir det svårare för dem att få tag i föda.
Den 100 meter långa isbrytaren Amundsen var stationerad mitt i ett hav av is. Under vistelsen på båten blev klimatförändringarna tydliga. De senaste hundra åren har isens tjocklek halverats.
Paulina Wallentin Andersson och Mats Svensson var inte de enda besökarna på forskningsstationen. Under den veckolånga vistelsen på Amundsen hade de sällskap av åtta andra lärare och elever från Norge, Skottland, Tyskland och Kanada.
Dagarna ombord på den ombyggda isbrytaren var långa och inkluderade många timmar i bland annat laboratoriet. Paulina Wallentin Andersson arbetar med de prover hon hämtade ute på isen tidigare under förmiddagen.
LANDSKRONA. En söndagsmorgon i mitten av april satte sig eleven Paulina Wallentin Andersson och biologiläraren Mats Svensson på planet som skulle ta dem till Kanada. Två dygn och ett antal mellanlandningar senare anlände resenärerna från Allvar Gullstrandgymnasiet äntligen till isbjörnens land.
I Inuvik fick de bland annat träffa lokalbefolkningen som berättade att det hade blivit mycket svårare att jaga säl de senaste åren. Isen som är deras viktigaste transportväg har börjat ge vika och det är inte ovanligt att skotrarna försvinner ner i det kalla havet.
Efter tre nätter i den avlägsna kanadensiska byn var det äntligen dags att flyga ut till forskningsstationen CCGS Amundsen. Under en vecka deltog Paulina och Mats i det stora forskningspådrag där forskare från hela världen undersöker konsekvenserna av det förändrade arktiska klimatet.
Dagarna på forskningsstationen var långa och händelserika.
— Jag var helt slut på kvällarna. Men det var kanske inte så konstigt med tanke på att vi åt frukost klockan åtta och inte var färdiga med dagen förrän efter klockan tio på kvällen, säger Paulina Wallentin Andersson och berättar att de dagliga sysslorna bland annat innefattade temperaturmätningar av hav, is och luft och en mängd olika provtagningar.
Att de befann sig mitt ute i ödemarken blev de påminda om varje gång de skulle ge sig ut i den tjugogradiga kylan. Det var nämligen strängt förbjudet att ge sig ut på isen om man inte hade en isbörnsvakt med sig. Men deras utsatthet var inget som skrämde Paulina som redan längtar tillbaka till isbrytaren.
— Hela upplevelsen har varit jättestor. Det var mysigt att vara på båten, jag saknar den. Alla var jättegulliga, säger hon.
Men det är inte enbart fina minnen som de båda resenärerna har tagit med sig hem. Ute på Ishavet blev den hotande miljökatastrofen med ens väldigt tydlig.
— Det som förvånade mig är att allt sker så snabbt. Redan 2030 beräknar man att isen kring Nordpolen smälter bort helt under sommarmånaderna, säger Mats Svensson.
De kommande veckorna ska Paulina och Mats hålla föredrag för sina sponsorer. Till hösten hoppas de kunna turnera runt bland kommunens grundskolor för att sprida kunskapen om vad som händer i Arktis.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus