"Jag är fan så mycket tuffare nu"
När 24-åriga Therese Olsson gick sista året på gymnasiet drabbades hon av en sjukdom som gör att man tappar allt hår på kroppen och huvudet. ”Håret var mitt främsta och finaste attribut. Jag känner mig som en riddare utan rustning”.
Bildmaterial
– Alopecia kan drabba vem som helst, när som helst, säger Therese Olsson.
24-åriga Therese Olsson från Landskrona drabbades i tonåren av sjukdomen Alopecia Universalis, som innebär att hon mist allt hår på huvudet och kroppen. Därför bär hon alltid peruk. För ett otränat öga är det omöjligt att se att det inte är hennes eget hår på huvudet. Hon anser att sjukdomen förändrat henne som person och vill nu hjälpa andra drabbade.
Tre varianter av Alopecia
Sjukdomen drabbar 1,7 procent i Sverige och finns i tre former – areata, totalis och universalis.
Alopecia areata betyder varierande fläckvis håravfall, från en liten kal fläck till större områden med lite eller inget hår.
Vid totalis förlorar man allt hår på skalpen.
Universalis innebär förlust även av allt kroppshår, inklusive ögonfransar och ögonbryn, håret under armarna och pubeshåret.
Denna form av sjukdomen har några fysiska olägenheter. Eftersom de drabbade saknar ögonbryn måste de kämpa med svettdroppar i ögonen. Bristen på ögonfransar gör att de inte har något skydd mot smuts och damm. Avsaknaden av näshår betyder att näsborrar och näsa inte skyddas för främmande partiklar i luften och en del drabbas av rinnande näsa.
Läs mer på Alopeciförbundets hemsida: www.alopeci.se
LANDSKRONA. När Landskrona Posten träffar Therese Olsson ser hon ut som vilken ung kvinna som helst. Men det är hon inte. Det blonda lite vågiga håret på hennes huvud är inte hennes. Inte heller ögonfransarna och ögonbrynen.
– Jag bär alltid peruk offentligt. Och ögonbrynen har jag valt att tatuera in. Att bära peruk känns ungefär som att ha en yllemössa på huvudet. På sommaren kan det bli riktigt varmt, säger hon.
Hennes liv har förändrats märkbart sedan julen 2001 då hon upptäckte en kal fläck på huvudet när hon skulle sätta upp det stora blonda hårsvallet.
– Jag kontaktade läkare direkt och fick då reda på att jag drabbats av alopecia universalis. Jag hade aldrig hört talas om det och fick inte heller någon vidare information. Det kom som en chock för mig.
På tre veckor tappade hon allt hår på huvudet. Therese isolerade sig och vägrade lämna hemmet. Till slut fattade hon mod och gick ut med det i klassen för att undvika ryktesspridning. Avslutningsbalen vägrade hon gå på men hennes mamma tvingade henne att gå på studenten. Något hon är väldigt tacksam för idag.
– Det var svårt som ung tjej att hantera. Håret är något som förknippas med skönhet och den kvinnliga identiteten. Jag kände mig som en alien och bar på en oro att inte längre bli omtyckt och älskad. Men mina vänner och släktingar har hanterat det väldigt bra. I dag har jag även en fantastisk pojkvän. När vi träffades var jag helt öppen med min sjukdom och han hade inga problem att acceptera det.
Hon går aldrig ut utan peruk på huvudet. Vid något tillfälle har hon provat att visa sig offentligt utan peruk men blev avskräckt av mottagandet.
– På badhuset stirrade folk på mig. När jag tittade tillbaka vände de bort blicken. Det är väl lite som en trafikolycka. Alla är nyfikna och vill se – men sedan klarar de inte av det. Jag pallar inte med stirrandet och kommer nog aldrig göra om det. Det känns för mycket, säger hon.
Varför tror du folk vänder bort blicken?
– Jag tror att det beror på att folk är så oerhört rädda att själva drabbas av det här. Som ung tjej är det ingen höjdare.
I dagsläget finns ingen behandling mot alopecia, som klassas som en autoimmun sjukdom, det vill säga en sjukdom där kroppen arbetar mot sina egna vävnader.
– Det är nästan som om kroppen blivit allergisk mot det egna håret. alopecia kan drabba vem som helst, när som helst, säger hon.
Sjukdomen är också väldigt kostsam för den som drabbas. Perukerna, som håller i cirka sex månader, kostar mellan sex och sju tusen kronor. Landstinget täcker kostnader upp till 4 500 kronor.
– Man gör ju allt för att smälta in. Men det krävs väldigt mycket produkter. Perukerna består av människohår och måste skötas för att de ska se levande ut. Det krävs specialschampo och balsamspray, som kostar mellan 300 och 400 kronor styck.
Men trots allt besvär har sjukdomen också fört något gott med sig. Therese tycker att hon förändrats som person.
– Jag är fan så mycket tuffare nu än tidigare. Samtidigt känner jag mig mer ödmjuk och har förstått hur snabbt livet kan förändras. Innan handlade mycket mer om ytan, men det gör det inte längre.
Therese gick ett medieprogram i Helsingborg när hon blev sjuk. Men sedan ett par år tillbaka är hon sjukskriven. Under det senaste halvåret har hon skrivit om sin sjukdom och de erfarenheter hon fått. När hon drabbades tyckte hon att det saknades information och begriplig text om hur det är att leva med sjukdomen som ung tjej. Hennes eget skrivande beskriver hon som en passion men samtidigt en terapiform.
– Så småningom kanske det blir en bok. Nu har jag en egen blogg som heter ”En prinsessas dagbok”. Namnet är lite ironiskt för jag lever inte direkt som en prinsessa. På bloggen skriver jag om mig själv, mina erfarenheter och om min sjukdom. Adressen är: http://blogg.aftonbladet.se/10192.
Kommentarer