Ståtligt slott vid vackra vyer
Även om inte mycket av originalinteriören finns kvar på Örenäs slott, så andas den tjusiga miljön lyx och flärd.
Bildmaterial
Rose-Marie Andersson visar gärna upp det rum i nedre våningen vars väggar är prytt med allehanda målningar, som gjordes av estniska flyktingar för sextio år sedan.
Pampigt och storslaget är Örenäs, dessutom med en bedårande utsikt över nejden.
Vad är ett slott utan en gammal, hederlig riddarrustning?
Från koja till slott
* 1805 förrättades enskifte i Glumslöv och Andreas Hansson tvingades flytta sitt hemman Nedra Glumslöv 7 ut på fäladsmarkerna.
* Häradshövdingen Carl August Anderberg köper gården drygt sextio år senare och flyttar den till backafallen ovanför Ålabodarna.
* Mariehild, efter hustrun Maria, byggs och blir Maryhill när grevinnan Constance Wachtmeister tar vid.
* Adelsfamiljen Posse flyttar senare in, men familjen som blir kvar då greve Posse dör, måste flytta 1897 och "sockerkungen" Carl Tranchell blir barnens förmyndare.
* Skånska sockerfabriks AB köper konkursboet Maryhill och Tranchell köper det senare, av bolaget.
* Maryhill rivs, förutom något uthus och stall, när Örenäs slott står färdigt invid granngården Örenäs 1917.
GLUMSLÖV. Magnifik. Förtrollande. Hänförande. Kan utsikten från matsalarna på Örenäs slott över havets vackra vatten egentligen beskrivas på annat sätt? Friska och kyligt nypande vindar viner kring öronen på oss den dag vi besöker den pampiga byggnaden, som stod färdig 1917 till en kostnad av 1,2 miljon kronor, uppförd av dåvarande "sockerkungen" Carl Tranchell. Kanske hade han inspirerats av det uttalande som kung Oscar II gjort då han var i Ålabodarna och invigde den då nya hamnen?
En "slottsliknande villa" hade nämligen kungen benämnt Maryhill, det ståtliga hus som adelsfamiljen Posse bodde i vid tillfället. Maryhill, som senare köptes av Tranchell, revs så gott som helt när slottet, ett av de sista slotten som uppfördes i Sverige, byggts färdigt i tysk barockstil.
Komfort och elegans, i påkostade material, kännetecknar Örenäs slott, som redan från början utrustades med en mängd moderniteter. Till exempel en hiss - som fortfarande fungerar - och mörka, välsnidade ekpaneler och glittrande ljuskronor. Elektricitet var en självklarhet för grundaren - det tog däremot flera år innan resten av Glumslöv fick el!
Rose-Marie Andersson är verkställande direktör för Örenäs slott som sedan 1940-talet inte längre fungerar som permanentbostad. Semesterhotell, kursgård, flyktingförläggning och sedermera även konferensanläggning är det som format Örenäs till vad det är idag. I slottets nedre våning finns bland annat målningar bevarade från den tid då estniska flyktingar bodde där.
Vd:n är tydligt stolt över verksamheten och dess utveckling under de senaste åren. Själv är hon intresserad av inredning och design och betonar hur man velat sammanfoga gammalt med nytt under försiktiga former. Lyckosamma val av tapeter, möbler, gardintyger och andra detaljer visar att uppdraget genomförts med betyget väl godkänd.
För det är lätt att tro att det i stora delar är originalmöblemang som finns på plats.
— Men här fanns i stort sett ingenting av det gamla kvar, säger Andersson när hon visar oss runt på de olika våningsplanen och gläntar på dörrar in till slottssviten, konferensrum och restaurangutrymmen - samtliga utsmyckade med loppis- och auktionsfynd och nyköpt.
En pittoresk detalj som dock minner om slottets skapares yrkestillhörighet finns på ett par ställen. Högt uppe i stuckaturen en trappa upp har nämligen sockerbetor skulpterats. I övrigt är spåren efter Tranchells närvaro så gott som bortsopade.
Sammanlagt 42 anställda ser till att allting flyter. Vid högsäsong tillkommer timanställda.
Trots att Rose-Marie Andersson säkert tusen gånger stått i matsalen och blickat ut över Öresund, upphör hon aldrig att bli helt betagen.
— Ja. Här är så vackert. Det är få förunnat att jobba i en sådan här miljö.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus