"Jag trivs bra här hos bangolfarna"
Han har gått arbetslös sedan 2004. Men att ligga och dra sig är inget för Lasse Nilsson som gillar sin nya sysselsättning hos bangolfarna. "Det passar mig jättebra", säger han.
Bildmaterial
Lasse Nilsson har varit arbetslös sedan 2004. Nu har han fått en meningsfull sysselsättning hos BGK Linjen – varje dag klockan nio öppnar han verksamheten. "Jag har kontrakt på två år", säger han.
Tisdagsgästen. På måndagsförmiddagen är det bara några få bangolfsentusiaster som tränar på BGK Linjens inomhusbana i gamla Schlasbergshuset. Andra dagar är det betydligt fler som testar koncentrationsförmågan bland de krävande banorna. Då kan det bli en hel del kaffekokning för Lasse Nilsson som håller till i det lilla köket och ser till att besökarna kan få en fika.
Han trivs här hos BGK Linjen – efter fem år som arbetslös välkomnar han en vettig sysselsättning. Och när vädret tillåter, någon gång framåt vårkanten, flyttar hela verksamheten till Nyhamnsområdet.
– Jag har bara varit här några veckor men det känns jättebra, säger Lasse Nilsson och tillägger att det är roligt att träffa så mycket folk.
– Vissa dagar är det ungdomar som är här. Och pensionärerna kommer hit vissa förmiddagar. Som det känns nu ser jag fram emot att vara här i de två år som kontraktet gäller. Hur det blir sen får vi se då. Det är politikerna som bestämmer.
Lasse Nilsson är inne i arbetsförmedlingens jobb- och aktivitetsgaranti fas tre – efter 450 dagar utan arbete blir den arbetslöse anvisad en "varaktig samhällsnyttig sysselsättning". Han valde själv BGK Linjen bland de alternativ som fanns.
Det var 2004 som Lasse Nilsson efter 19 år blev permitterad från sitt jobb som avsynare på Besam i Landskrona. Han har sett utvecklingen gå framåt men den har samtidigt inneburit att han själv har blivit överflödig. Och någon dator har han aldrig skaffat sig.
– Jag fick gå en datakurs, men den gav inte så mycket. Det var brist på lärare och vi fick ingen praktik. Det är lätt att tappa gnistan. Och eftersom allt är så åldersfixerat idag har man ingenting att komma med när man är 55+. Och, tillägger han, finanskrisen har ju inte gjort saken bättre.
Han har sett industristaden Landskrona blomstra. Men han har också fått känna på när det vände. Lasse Nilsson berättar ironiskt att han varit med om att lägga ned två skeppsvarv – först Öresundsvarvet och sedan Kockums.
Han är uppvuxen i Landskrona, åttaårig folkskola på GA-skolan och Tuppaskolan. Därefter blev det tre år på Thulinverkets verkstadsskola, och självklart fanns det jobb efter praktiken.
– Det fanns arbete för alla på den tiden. Min pappa arbetade som timmerman på varvet och 1974 fick jag också jobb där. Varvet var en bra arbetsplats.
Lasse Nilsson har alltid varit idrottintresserad. En gång i veckan blir det motionsgympa och han har varit medlem i Landskrona roddklubb sedan 1974.
– Men nu när jag jobbar från klockan nio till halv sex på dagarna blir det inte så mycket med rodden, erkänner han. Jag är med i Doppingarna och varje lördag är jag på kallbadhuset för bastu och ett dopp. Det är som ett gift och det ska mycket till för att missa det.
Kallbadhuset har funnits med sedan barnsben och den nödvändiga simundervisningen. Han minns när han tillsammans med andra huttrande barn med korkdyna runt magen fick lära sig simma i Sundet.
Han håller sig i form med promenader och cykelturer – och numera blir det naturligtvis även ett och annat besök ute i hallen med boll och klubba. Även om han inte är jättelyrisk – i alla fall inte än.
– Vi får väl se.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar