Så drivs politiken mot socialbidragstagarna

Tidigare i höst har tidningen avslöjat flera missförhållanden inom socialtjänsten. Därefter har vi fortsatt granskningen. Vi har talat med socialbidragstagare, läst hundratals domar, intervjuat forskare, gått igenom handlingar och tagit reda på hur det ser ut i andra kommuner. I dag berättar vi hur felaktiga uppgifter använts i den politiska debatten och hur tumskruvarna dragits åt.

LANDSKRONA. Folkpartiet i Landskrona har gjort bidragsberoendet till en profilfråga. Kraven på motprestation för socialbidrag har drivits intensivt i flera år. Men krav på bidragstagarna är inget nytt utan förekom redan när Socialdemokraterna styrde.

För drygt tio år sedan nådde bidragsberoendet toppen, eller kanske snarare botten, i Landskrona. Krisen i början av 1990-talet hade fått det redan stora bidragsberoendet att formligen explodera. Den stora flyktingströmmen till kommunen spädde på ytterligare.

År 2000 ökade socialdemokraterna som då styrde Landskrona kraven på bidragstagarna. Alla som ansågs arbetsföra skulle följa en individuell handlingsplan som kunde innehålla både studier och praktik. Den som inte följde planen riskerade att få bidraget indraget.

Den tuffa linjen framgår till exempel av de 70 länsrättsdomar från första halvåret 2006 som tidningen har granskat. Det är människor som har överklagat att de har fått avdrag eller avslag på sin ansökan om socialbidrag från Landskrona kommun. Ett vanligt skäl var att de inte hade sökt tillräckligt många jobb, även om de själva ansåg att de hade gjort sitt bästa. En annan orsak kunde vara att de inte hade dykt upp exempelvis på ett möte, då reducerades bidraget. I de flesta fall fick inte den enskilde rätt utan domstolen gick på socialtjänstens linje.

Ett annat exempel på att det var hårt redan under socialdemokraternas tid är systemet med karensdag som vi avslöjade tidigare i höstas. Det är unikt för Landskrona och infördes redan i början av 2000-talet.

Alla kommuner ställde dock inte samma krav som Landskrona och på riksplanet var det framför allt Moderaterna som argumenterade för en skärpning av socialtjänstlagen. Men även folkpartister förde fram krav. När kommunalrådet Torkild Strandberg (FP) var riksdagsman var han med och skrev en motion där det föreslogs att socialtjänstlagen skulle ändras så att det blev en skyldighet för kommunerna att anvisa praktik eller annan, som man skriver, kompetenshöjande verksamhet.

Någon sådan lagändring är ännu inte gjord. Men det man inte kan få från Stockholm får man fixa själv, verkade folkpartisterna i Landskrona resonera och gick i bräschen för ännu tuffare krav. Motprestation blev ett slagord i debatten. Begreppet var inte nytt, men hade hittills inte handlat om att "ge tillbaka" utan om att markera att man skulle följa den så kallade arbetslinjen - det vill säga målet att socialbidragstagaren skulle bli självförsörjande genom att öka sina förutsättningar att få ett arbete.

Moderaterna, SPI, Kristdemokraterna och inte minst Sverigedemokraterna hängde på den folkpartistiska retoriken och bilden av bidragstagarna som passiva mottagare av pengar förstärktes.

Men enligt Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Växjö universitet, är det en felaktig föreställning att bidrag passivt betalats ut utan krav på aktivitet.

— Det har alltid ställts krav på att de arbetslösa ska vara aktivt arbetssökande, säger han.

Under högkonjunkturen efter år 2000 minskade kostnaderna för bidragen och färre var bidragsberoende. Ändå höjdes tonläget ytterligare. Inför valet 2006 framställde Folkpartiet socialbidragen som en ödesfråga som krävde nya modeller för att lösas.

"Detta som en reaktion på att man på andra platser i Sverige och världen ständigt lyckats betydligt bättre med att bryta bidragsberoendet", skrev partiet och ansåg att en minskning närmast var av avgörande betydelse för Landskronas ekonomi. Att såväl kostnaderna som antalet bidragstagare minskat sedan flera år, även i Landskrona, nämndes inte. Men mellan 2000 och 2005 minskade utbetalningarna av socialbidrag i Landskrona med 28,5 procent enligt Socialstyrelsen. Det var en större minskning än i till exempel Malmö, Helsingborg, Lund och Kristianstad. Under samma tid minskade antalet bidragstagare med en fjärdedel i Landskrona.

I tabellerna finns fler exempel på hur bidragsberoendet och kostnaderna minskade. Och även om bidragskostnaderna trots allt var höga kunde de knappast sätta kommunens ekonomi på spel, eftersom de då liksom nu bara utgör runt tre till fem procent av den totala budgeten.

Efter maktskiftet i Landskrona har det införts hårdare regler och det talas mycket om vikten av motprestation. Det är nu krav på 30 timmars aktivitet i veckan för de socialbidragstagare som står till arbetsmarknadens förfogande. Och enligt tjänstemännen på vuxenförvaltningen vill politikerna att bidragstagarna helst ska vara i arbete inom bara någon dag.

Folkpartiet hävdar tvärsäkert att motprestationer ska ge fler människor egen försörjning. Men också här är man ute på hal is. Vi har tagit del av den forskning som finns på området. I en studie av Stockholm har man funnit att krav på jobbsök och praktik har ökat sannolikheten för att vara sysselsatt - med en halv procent. I andra studier visar resultaten inte på någon effekt alls. Man har till exempel inte kunnat se några effekter av den omtalade Uppsalamodellen där det ställdes krav på mycket aktivt arbetssökande och praktik.

Bilden bekräftas av Tapio Salonen.

— Nej, det finns ingen forskning som understödjer den hårdare linjen, säger han.

Däremot kan kraven på motprestation ha en viss avskräckande effekt. Om kraven upplevs som hårda finns det de som avstår från att söka socialbidrag. De kan antingen hitta sin försörjning på annat sätt eller försöka hanka sig fram utan egna inkomster. Men om det är denna effekt de styrande egentligen vill åstadkomma är det inget de talar högt om.

Mikael Brandt mikael.brandt@hd.se0418-49 65 55

Truls Nilsson truls.nilsson@hd.se042-489 90 12

Elin Wrethov elin.wrethov@hd.se0418-49 65 27