Socialbidragstagare vittnar om godtycke och översitteri
En kallar det för vuxendagis. Några berättar om meningslösa sysslor som inte
stärker dem alls på arbetsmarknaden. Och bland de som gör praktik på företag
är uppgivenheten stor eftersom de sedan inte får arbete i alla fall. I dag
fortsätter vår granskning av de krav som ställs på arbetsföra
socialbidragstagare i Landskrona.
Bildmaterial
"Kompetenshöjande? Inte det minsta" Peter Sandmark tillbakavisar bestämt påståendet att sommarens ogräsrensning skulle kunna ses som en kompetenshöjande aktivitet.
LANDSKRONA. Några har praktiserat i livsmedelsbutiker, andra har rensat ogräs i kommunens rabatter och det finns de som suttit vid en dator med order om att söka jobb sex timmar dagligen.
Alla socialbidragstagare som anses arbetsföra i Landskrona skrivs in på det som heter Arbetsmarknadsenheten. Som vi berättade igår ställdes det redan tidigare krav för att få bidrag. Men numera pratar de styrande politikerna om att bidragstagarna ska "ge tillbaka" och den så kallade motprestationen ska ske 30 timmar i veckan och vara någon form av praktik, utbildning eller jobbsökarverksamhet.
— Jag har gjort allt; klippt häckar, flyttat möbler, lagat cyklar. Man vill inte bara sitta hemma. Men man hamnar i många konstiga situationer där man känner sig noll värd. Vi fick aldrig några riktiga arbetsredskap, inga arbetskläder, inget. De kräver saker av oss men ger inget tillbaka, säger en man i 50-årsåldern som haft socialbidrag sedan i våras.
Tidningen har intervjuat ett stort antal bidragstagare, varav tolv har erfarenhet från Arbetsmarknadsenheten, för att höra hur de själva upplever systemet. Eftersom personerna befinner sig i en beroendeställning till personalen på vuxenförvaltningen och eftersom många upplever det som skamfullt att tvingas söka hjälp till sin försörjning har flertalet bett om att få vara anonyma. Vi har därför också tvingats ta bort en hel del detaljer som egentligen hade varit väl värda att berätta.
Majoriteten tycker som mannen ovan, att det är bättre att komma ut och göra något än att sitta hemma. Men de beskriver samtidigt en känsla av att vara mindre värd.
Flera av dem som praktiserat i företag säger att de fått göra samma jobb som vanliga anställda fast för betydligt mindre pengar och utan en anställds rättigheter.
— Det är bra att man träffar människor och man kan träna språket när man är ute. Men det påverkar en psykiskt, säger en kvinna som flyttade till Sverige för tio år sedan och som under de senaste två åren varit på flera olika praktikplatser.
— Om det leder till att man får jobb är praktiken bra. Men det gör det inte. Varför ska företagen anställa när de kan få nya praktikanter gratis? Jag hade jobbat jättehårt där jag var senast för att visa att jag kunde. Jag hoppades få jobb där. Men sista dagen var det ingen som ens brydde sig om att säga hejdå. Jag fick inget betyg som beskrev mig och som jag kunde använda mig av när jag sökte jobb, fortsätter hon.
En ensamstående flerbarnsmamma konstaterar krasst;
— Jag har haft så många praktikplatser och försökt att visa att jag kan något men inget hjälper. Jag får inget. Nu gör jag bara som de säger, jag är så trött.
I stället för, eller i väntan på, en praktikplats får många socialbidragstagare tillbringa en period på Kompetensforum, kommunens jobbsökarcenter. Men vad det handlar om här är i själva verket bara att sitta av de 30 obligatoriska timmarna, menar i princip alla tidningen pratat med.
— Det går inte att söka jobb sex timmar om dagen, så många jobb finns inte. Men man får göra som de säger, annars får man inga pengar, säger en 30-årig man.
— Det finns inget kompetenshöjande i det här. Man ska bara visa att man sökt ett tillräckligt antal jobb, det behöver inte vara jobb som man har någon chans att få och det är ingen som bryr sig om att titta på ens ansökningar eller hjälper en att förbättra dem, säger en medelålderskvinna som blev arbetslös i våras.
— Det är ett vuxendagis, sammanfattar en man i övre medelåldern.
Somliga skickas till Kompetensforum eller på praktik så snart de blivit beviljade bidrag, en del får vänta flera månader. Trots att kommunen anställt tre så kallade praktikanskaffare går det knaggligt att hitta nya praktikplatser. En del bidragstagare tycker att de tvingats utföra helt meningslösa sysslor och ett par av dem tidningen pratat med har ännu inte varit ute i någon aktivitet alls.
— Det finns dåligt med praktikplatser, de höll på flera månader innan de hittade något till mig. Nu förlänger de praktiken två månader i taget. De förlänger hur som helst så är de av med en. Men det gör mig inget, jag trivs bra där jag är, säger en man som praktiserar i en kommunal förvaltning.
Många berättar om godtycklighet både i hur praktiken utformas och i hur ledighet från en aktivitet beviljas.
— Det beror på handläggarens humör, hur bra man kommer överens om man ska få tillstånd att vara ledig eller om man kan få extra bidrag till något, säger en medelålders kvinna.
— Jag har aldrig varit borta ogiltigt, men det har hänt att jag besökt läkare eller gått till arbetsförmedlingen och då har de ibland dragit av en halv dag. Det ser jag när jag får hem beräkningen på hur mycket pengar jag får varje månad, berättar en tvåbarnsmamma.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus