"Den vår som den svage kallar höst"
Att kämpa emot är lönlöst. Gör i stället som kolonisterna i Landskrona och
njut av hösten som avlöser den varma och soldränkta sommaren. Ta en
kolonipromenad vid Citadellet så förstår ni.
Bildmaterial
En bjärt kontrast, men för Stina Köhler är vackert nagellack och trädgårdsarbete en enkel sak att kombinera.
Ljudbildspel: Oktober
LANDSKRONA. Trots en flödande sol nyper den friska vinden en aning i kinderna. Gässen kallar uppfordrande från sina plogfåror på den blå himlen. Detta är föraningen av vad skalden Erik Axel Karlfeldt säger vara "den vår som den svage kallar höst".
I landets kanske vackraste koloniområde smyger hösten in. Ofrånkomlig men inte ovälkommen hos de kolonister som ömt vårdar sina små paradis. Hösten är visserligen tiden då trädgårdarna går i vila men också då det skördas eldröda äpplen och örter tas in och torkas för vinterns behov.
Det är en lisa för kropp och själ att vandra längs de många välvårdade och originella kolonistugorna omgärdade av delvis lövtäckta vallgravar och med Citadellets siluett över de mjuka kullarna.
Vid grinden till Stina Köhlers kolonilott står en buskros med grenarna prydda av både röda nypon och rosa blommor.
– Jag tror det är en Astrid Lindgren. Jag nyper inte de vissnade blommorna så får jag behålla nyponen, säger Stina och borstar av jordsmutsade händer med naglar som matchar rosens få kvarvarande blommor.
Hennes äppelträd dignar av frukt som får det att vattnas i munnen. Den sluttande tomten har hon odlat upp i terrassform och här trängs bland annat rosenskära och nästan vildvuxen sparris, här finns örter i en smakfull kryddavdelning.
Stina berättar om sin älskade koloni och samtalet blir ännu ett bevis på den läkande och även sociala funktion trädgårdsarbete innebär. Vi går med ännu ljusare själ från hennes koloni till Ejvind och Edith Andersens rejält tilltagna kolonilott.
Här berättar och visar paret med stor entusiasm allt det som ryms innanför häcken som omger kolonin. Att detta är parets ögonsten råder inget tvivel på.
Edith visar hur cikorians rot, ur vilken man gjorde surrogatkaffe under kriget, ser ut. Hon förklarar varför man måste begränsa rosenskärans möjligheter att växa och visar stolt rosen som har hundra år på nacken.
Ejvind hävdar att han visst jobbar i trädgården denna dag.
– Att serva och laga Ediths cykel måste väl räknas som trädgårdsarbete när de sker här, säger han med ett brett leende.
Vi fortsätter vandringen. Många kolonier har bommats igen. Kanske bara i väntan på helgen, kanske för något längre tid. En kanin är ensam herre på täppan på en lott där en välansad gräsmatta inramas av smakfulla rabatter. Krumsprången och de pigga ögonen visar ingen höstdepression hos den lilla rundan ulltotten.
Efter ett par timmar lämnar undertecknad och fotografen Citadellområdets kolonier. Med lungorna fyllda av svagt saltmättat syre och med bilderna kvar på näthinnan av hur människors kärlek till sina kolilotter tar sig uttryck blev den dagen något alldeles speciellt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus