De gav namn åt fiskeläget
Bröderna Borste satte Landskronas fiskeläge på kartan. Och några tiotal år därefter noterades namnet Borstahusen för första gången i dopboken.
Bildmaterial
Borstahusen, Landskronas fiskeläge, grundades redan på 1700-talet av två bröder.
LANDSKRONA. I mitten av 1700-talet och åtminstone ytterligare några årtionden framöver, var det lågkonjunktur för fiskerinäringen i Landskrona. Och inte var det särskilt många som sysslade med fiske heller. Några av dem bodde med sina familjer i de hus som fanns vid Kalkugnen norr om staden.
Två av dem var bröder och hette Rasmus Andersson Borste och Jöns Andersson Borste. Den förstnämnda hade tillsammans med sin hustru Sissa ställts inför rätta i Landskrona i september 1775, efter att mot sitt nekande ha anklagats för att ha överfallit en grannfru och ställt till ett väldigt rabalder. Herr Andersson Borste dömdes, efter att flera vittnen hade hörts, till att böta sammanlagt 44 silverdalermynt – 40 för gatufridsbrott, 4 för okvädingsord och svordomar.
Böterna betalade han inte eftersom han inte alls var särskilt nöjd med domen. Han hade inte misshandlat grannfrun, vilket påstods, utan bara svurit och skällt på henne, sa han. Han hade dessutom inga pengar. Istället dömdes han att avtjäna dryga två veckor i fängelse på vatten och bröd.
Måhända var det där, där han satt inlåst på Citadellet i Landskrona, som han först fick idén om att grunda ett fiskeläge? För det var nog inte helt fel tänkt att flytta från huset vid Kalkugnen, med tanke på det som hänt i grannskapet.
Lägg därtill att det var både nödvändigt och nyttigt för staden och dess invånare, att det fanns fiskare som kunde bidra till att människor hade mat på bordet. Detta framhölls, fast med ett mer gammalmodigt språkbruk, av bröderna Rasmus Andersson Borste och Jöns Andersson Borste i en skrivelse till borgmästaren och andra "ädle och wähllagfarne Herrar Rådmän" i Landskrona.
Året var 1776. På det allra ödmjukaste sätt bad bröderna att få därmed ansöka om att få bygga varsitt hus nere vid sjökanten, mellan Steglebäck och Kalkugnen. En fiskeriinrättning ville man också anlägga för att "fångsten deraf i Staden föryttra". Ett löfte om att betesmarken på fäladsmarken inte skulle skadas i sammanhanget, avgavs samtidigt. De inflikade även att de var välkända i staden som bra män.
Bara ett par dagar efter brevets ankomst till rådhuset, begav sig rådman Kallenberg och fyra av stadens äldste ut till den norra fäladsmarken i Landskrona. Enligt protokollet som fördes vid sammankomsten stakade man ut en bit mark till vardera brodern, mark som man konstaterade "icke thet ringaste är at nyttia till bete för Kreaturen, utan består aldeles af grusacktig Jordmån, som inte gräs Bär, och tycks thet samma Wara nyttigare anwändt till Slika Husbyggnader".
En daler silvermynt per skalle skulle bröderna Borste betala till staden varje år för tomterna. Så länge de betalade, skulle de också få behålla marken. Med beslutet om tomtöret, var också grunden lagd för såväl bröderna Borstes hus som Borstahusen.
Även de styrande i staden såg fram emot att bröderna Borstes planer skulle utvecklas. För visst var det som Rasmus Andersson Borste och Jöns Andersson Borste påpekade: Det behövdes fisk till folket och därför också fiskare som försåg människorna med detta! Att samla alla yrkesfiskarna på ett och samma ställe var ett bra förslag. Fångsterna i Öresund hade dessutom så smått börjat öka, efter att ha legat väldigt lågt under en lång period.
Det dröjde inte länge innan Bröderna Borstes husbygge inspirerade andra att göra samma. Nils Rasmusson Lind från Dalahusen i Härslöv fick lov av magistraten bara något år senare att uppföra ett hus i närheten av Borstarnas hus. Så fortsatte det. Den ena efter den andra som visade intresse för att etablera sig som fiskare i staden, blev positivt bemött. Åtminstone så länge det handlade om att bygga husen i linje med de andra som redan fanns i fiskeläget.
Först 1784 benämndes området som "stadens fiskeleije" i magistratens protokoll. Det dröjde ytterligare tid innan namnet Borstahusen blev officiellt. Det kan vi tacka familjen Påhlsson för. Den 16 november 1811 skrevs det in i dopboken för Härslövs församling att Hans Påhlssons hustru Anna i Borstahusen höll ett barn vid dopet.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus