Fyrtio år i frivillig tjänst
Han har seglat på världshaven som sjömanskock. Han har kört lastbil och varit metallgjutare. Men framför allt har han arbetat ideellt för välgörenhetsorganisationen Röda korset.
Bildmaterial
Att få komma ner till Etiopien och på plats se det vattenprojekt som kunnat bli verklighet tack vare ideella arbetsinsatser och generositet i Landskrona, var något av det bästa Roger Gustafsson varit med om.
Roger Gustafsson trivs bra i Skåne, där han bott i många år.
LANDSKRONA. Roger Gustafsson firade nyss sin 72-årsdag. I Etiopien. Det var första gången han var där, men förhoppningsvis inte den sista, enligt honom själv.
– Nej, jag ville knappt åka hem! säger han och ler stort.
Han for dit den 24 november och kom hem två veckor senare. Han var i gott sällskap med två damer från Kungsbacka. Alla tre delar samma engagemang, nämligen det för Röda korset. Och det var därför de var i Omo-regionen i det avlägsna landet. För att kolla in det vattenprojekt som Röda korset i Landskrona driver sedan några år tillbaka där.
Tack vare ideellt arbetande entusiaster i Röda korsets loppisbutik i Landskrona och förstås också tack vare alla de som skänkt, och skänker, såväl pengar som grejor dit har man under de senaste fyra åren lyckats få ett överskott på ungefär en halv miljon kronor. Pengar som oavkortat gått till vattenprojektet.
Förutom grävda brunnar, som gör att människorna slipper gå långa sträckor för att hämta vatten varje dag, har även vattenreservoarer byggts. Det var invigningen av en sådan reservoar, i en pytteliten by utanför staden Jenka, som Roger Gustafsson fick den stora äran att bevista.
– När vi kom dit, vi hade skumpat i bil på vägar som knappt var farbara, så såg vi hur de precis höll på att skruva ihop de sista bitarna. De hade liksom väntat med det tills vi kom!
Hela byn var där för att titta. Byns ledare fick gå fram och skruva på kranen. Först så kom inget, sedan kom inget, och så brusade och porlade det. Så äntligen, efter en halv minuts andlös väntan, kom det efterlängtade vattnet. Ledaren tvättade sina händer, kupade dem därefter och fyllde dem med vatten som han gick bort och erbjöd Roger Gustafsson.
– Åååhh! Alla hade varnat mig för att jag inte skulle dricka vattnet där, men så tänkte jag att det ju faktiskt kom från ett källsprång och hade filtrerats flera gånger innan det kom ut ur kranen. Jag luktade och smakade lite. Det smakade ingenting, så jag drack upp. Då applåderade alla!
Han skrattar lite vid minnet. Det var ett riktigt gott vatten, som han inte blev ett dugg sjuk av.
Resan till Etiopien, som trots att han arbetat fyrtio år för organisationen, var den första resan i dess tjänst. Att besöka ett land, så olikt Sverige, ger eftertanke.
Annars är det inte något nytt för honom att åka utomlands. Redan när han var i femtonårsåldern, lämnade han födelseorten Nyby Bruk utanför Eskilstuna för att gå till sjöss och utbilda sig till kock. Han seglade världen runt på olika båtar innan han kom iland igen.
Då träffade han Kerstin, blev kär och gifte sig, blev så småningom pappa. Han blev även skåning i allmänhet, Landskronabo i synnerhet. Men det var svårt att få jobb som kock, visade det sig. Efter några smärre försök med kortare anställningar här och var, sadlade han om och blev lastbilschaufför.
– Efter några år så köpte jag faktiskt ett par egna lastbilar. De flesta kände igen vilka som var mina, för de var svart-röda, till skillnad från de grå som de flesta hade.
En ryggskada satte stopp för lastbilskörandet efter ett antal år. Efter ett par år som sjukskriven, stod ett framtida liv som sjukpensionär till buds.
– Men nähä du! Det ville inte jag!
Han tänkte på sina barndomsår i Sörmland, där han och kompisarna brukade springa inne på bruket och snacka med gubbarna och se hur allting fungerade. Kanske skulle han ta och gå tillbaka till ursprunget? Sagt och gjort. Roger Gustafsson startade ett metallgjuteri. Mängder av skyltar och plaketter tillverkades innan han stängde ner verksamheten.
Nu är han pensionär och ägnar stora delar av tiden enbart åt Röda korset, som han förresten gick med i efter att först ha utbildats till vägsamarit med första-hjälpen-kunskaper och därefter engagerats som hemvärnssjukvårdare. Det dröjde inte lång tid efter det, förrän han tillfrågade om han inte kunde tänka sig en styrelseplats i Rönnebergakretsen? Jo, det kunde han. Så småningom blev han till och med ordförande. Numera är han chef för loppisbutiken i Landskrona.
Roger Gustafsson tycks alltid ha nära till ett leende och vänliga ord. Det värsta han vet är falska människor, som talar illa om och ljuger om andra. Han beskriver sig själv som en med ett stort hjärta, som klappar för andra människor.
– Och så tycker jag om god mat!
Hustrun Kerstin gick bort för snart tre år sedan. Men vovven Smila, en rar golden retriever som fyllt tio år, finns hos honom. Hon gillar Roger Gustafssons matlagning.
– Jag lagar all mat själv och hon får ofta av resterna. Ja, varför ska inte hon också få äta något gott?
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus