Här är hundhår allt annat än skräp

Ett av mästerverken är en jacka stickad av garn som spunnits av hår från 15 olika hundraser. Möt kreatören som inte kastar bort det som fastnar i hundarnas pälsborstar, utan förvandlar det till allehanda värmande persedlar.

För drygt 20 år sedan skaffade Agneta Hertbris Bollemark och hennes man familjens första chowchow. Eftersom hon är en samvetsgrann matte är hon noga med pälsvården, och borstar sina hundar ofta och noga.

– En dag tänkte jag att det är ju synd att kasta bort det här håret, man borde väl kunna göra garn av det, berättar hon.

En helt naturlig tanke hos en kvinna som har varit mycket handarbetsintresserad sedan hon var skolflicka. Och dessutom älskar att sticka.

– Genom tidskriften Hundsport fick jag kontakt med en dam som spann garn av hundhår, skickade hår till henne och fick garn tillbaka.

– Så en dag ringde hon och sa att nu var hon så gammal, hon var närmare nittio, att hon tänkte sluta med verksamheten, så nu får du lära dig att göra det själv sa hon till mig.

Agneta Hertbris Bollemark funderade några varv och kom fram till att karda och spinna kan inte vara så märkvärdigt att hon inte kunde lära sig. Så hon slutade jobbet som tandsköterska, skaffade karda och spinnrock och satte igång, och på den vägen är det.

Nu har ryktet om Husdjursspinneriet i Landskrona spridit sig så att hon får hår från både hund, katt och kanin från när och fjärran, och spinnrocken snurrar i villan på Esperanza.

– Jag hade kunna spinna dygnet runt så mycket beställningar har jag liggande. Men det tål inte kroppen, man får göra annat också, aktivera andra muskler.

Vid den här tiden på året betyder detta "annat" i hög grad att paret Hertbris Bollemark drar på stövlarna och drar till skogs, där de ses snoka runt i efter kulinariskt högvilt – svamp i alla ätliga former.

– Vi älskar svamp och jag torkar mycket svamp, sådana sorter som lämpar sig för att torka som trattkantareller till exempel.

– Min man är dessutom orienterare och kommer till platser som ingen annan har hittat till. Alla kartor som kan vara bra att ha sparar vi, och märker ut de bra ställena vi tycker är värda att söka upp igen.

Samtalets svampspår leder vidare till matspår i största allmänhet, och Agneta Hertbris Bollemark drar sig till minnes udda rätter paret serverats på sina många resor runt om i världen.

– I Peru till exempel fick vi grillat marsvin som serverades helt med huvud och tassar och allt, det kändes lite märkligt.

– En gång i Kina erbjöds vi att smaka helgrillad chowchow som hängde på ett spett över eld precis som vi grillar spädgris. Men då avböjde jag, säger hon och kastar en öm blick på femårige Polarn som intagit en loj position på gräsmattan.

Familjens första chowchow har slutat sina dagar för länge sedan. Numera kommer chowchowgarnet från Polarn och åttaåriga tiken Pyret. Men deras företrädare finns på sätt och vis ändå kvar, i Agneta Hertbris Bollemarks samlade produktion.

På Wideröra gård mellan Ekeby och Tågarp har lantbrukarparet Svensson renoverat och inrett tidigare ekonomibyggnader till galleri och utställningslokaler för lokala konsthantverkare. Här har också Agneta Hertbris Bollemark en permanent utställning.

Bland handledsvärmare, tumvantar av katthår, torgvantar av Pyrets päls, mössor, koftor och tröjor ligger en sjal som är delvis stickad av Polarns valppäls. Det allra mesta av plaggen är till salu, men icke så en väldigt speciell tröja:

– Sessan, Ajax och Bamse finns inte mer, men de är kvar hos mig i den här tröjan. Den skulle jag inte sälja för en miljon ens, den är alldeles för värdefull för mig!

Suzanne Holmberg
suzanne.holmberg@hd.se 0418-49 65 22