"Folk flyttar ut, men ingen flyttar in"

Det var inte länge sedan hyreslängan bredvid revs. Nu är det Emaljgatan 2 och 4 som utreds av kommunala Landskronahem. Här gapar fönstren tomma mellan välskötta trädgårdar och flera hyresgäster spekulerar i att husen ska rivas.

Med alla tomma lägenheter kan det inte löna sig för Landskronahem att ha kvar fastigheterna, menar Muhamed Filipovic. I hans trappa på Emaljgatan 4 är bara häften av lägenheterna bebodda.

– Det är grannen ovanför och så familjen som flyttade in i ettan för någon månad sedan, säger han pekar ner genom golvet.

Ungdomar som kör moped på gångarna mellan gårdarna. Andra som tar sig in i trappuppgången och ner i källaren. Röker, klottrar och förstör tillsammans med ständiga rykten om att husen ska rivas. Det är inte så konstigt att flera av de tidigare grannarna har flyttat, menar han.

– Det är synd för det är ett bra område, grönt och fint och nära till busstationen och Karlslundsparken. Jag trivs och min fru har nära till jobbet. Det är framför allt därför som vi har valt att stanna.

Det var inte länge sedan fastigheterna på Emaljgatan 6 och 8, samma trevåningshus som 2:an och 4:an, revs. Det som gjorde att bolaget beslutade om rivning då, var att renoveringskostnaden skulle komma upp i samma nivå som nyproducerat. Dyra trevåningshus från miljonprogrammet var inte vad Landskrona behövde.

– Det vi planerade för då var radhusbebyggelse, enplanshus med en mindre trädgård, säger Landskronahemns vd Helena Fremle.

Men bygget fastnade på idéstadiet.

– Det var pengarna som saknades.

Medan barnen leker på lekplatsen och några unga killar testar hästkrafterna hos en fyrhjuling, minns Klaudia Pomorska och Katarzyna Tatusch grannarna som flyttat.

– Vi trivs här, det är ett fint område och bra för barnfamiljer, men jag förstår samtidigt dem som tycker att det är för mycket bråk och stök, säger Klaudia Pomorska.

För lite mer än ett år sedan lämnade familjen lägenheten på Emaljgatan 4.

– Det gick rykten om att huset skulle rivas. Jag trivdes med grannarna och hade gärna stannat. Däremot ville jag inte hamna i en situation där fastighetsbolaget meddelade att nu har du ett halvår på dig att hitta ett nytt boende, säger Katarzyna Tatusch.

– Folk flyttar ut, men ingen flyttar in, säger Mahmoud Alssamaray.

Trots att det är över ett år sedan han flyttade härifrån står hans namn kvar på skylten i trappuppgången.

– Området är katastrof. Hela Koppargården är ett stort ghetto. Silvergården ännu värre. Så fort folk får jobb flyttar de härifrån, säger han.

Men Klaudia Pomorska tror att området kan bli bättre om husen på Emaljgatan rivs.

– Koppargården är så segregerat, majoriteten här är invandrare. Det behövs nytt folk, kanske pensionärer som vill bo i radhus, funderar hon.

Det beslutet ligger i alla fall några månader fram i tiden, enligt Helena Fremle. Styrelsen har inte fattat beslut om vare sig renovering eller rivning.

Mahmoud Alssamaray är emellertid säker på sin sak:

– Området är attraktivt och kanske vill Landskronahem sälja marken. Husen kommer i alla fall inte att få stå kvar.

Katarina Höije
katarina.hoije@hd.se 042-489 92 49