En sorgens dag i Billeberga

Ett fång gula rosor, några röda, en bukett nejlikor i blandade färger. Ljus och marschaller. Och så en liten leksaksbil, en sportmodell. Allt har ställts på plats i Billeberga, invid järnvägsövergången som förbinder Vinkelvägen i söder med Prästvägen i norr. En järnvägsövergång som har funnits och brukats sedan 1860-talet då järnvägen byggdes.

Det blåser kallt och på himlen syns grå moln som kanske innehåller regn. Marschallernas lågor kämpar i vinden. De lyser för att påminna om den förfärliga olyckan som på sena måndagseftermiddagen tog ett litet barns liv.

– Det är fruktansvärt. Hela byn sörjer, säger Birgitta, en äldre kvinna som precis själv hastat över spåret på samma sätt som hon gjort massor av gånger förr.

Det har Lennart också. Han bor bara en liten bit från platsen. Under sina i stort sett dagliga promenader har han lagt märke till hur en hjälp kan bli en stjälp.

– Bullerskyddet som är uppsatt intill gångfållan på samma sida som Vinkelvägen, det går alldeles för långt fram. Kommer man därifrån och ska gå över så måste man gå igenom hela fållan och lite till för att kunna se tågen i tid. Jag har själv varit med om vid ett tillfälle att jag stack fram huvudet för att titta och då hörde jag tåget tuta och så svischade det förbi.

Han passar på att påtala problemet för Trafikverkets och Infranords representanter som just då är ute och synar olycksplatsen. De mäter och fyller i checklistor, bockar av och antecknar. Konstaterar att denna gångfålla är av äldre modell, vilket märks inte minst på dess bredd – som inte är tillräckligt stor för att den ska kunna kallas handikappanpassad.

Strax före klockan 11 dagen efter olyckan hörs klockorna vid järnvägsbommarna nere på Svalövsvägen ringa och en stund senare dundrar Pågatåget Tiffany Persson förbi.

Uppe på Billeshögskolan vajar svenska flaggan på halv stång. På Kvarnlidens förskola, där pojken gick, pågår enskilda krissamtal med personalen, men även barnen får hjälp att prata om det faktum att deras lekkamrat inte kommer att komma tillbaka. Förskolerektor Anders Aggestam är nedstämd.

– Just nu går våra tankar till familjen och de anhöriga som drabbats av denna fruktansvärda tragedi och vi vill visa vårt djupaste deltagande i deras sorg, säger han.

Redan på måndagskvällen sattes en telefonkedja igång till samtliga medarbetare i rektorsområdet Billeberga-Tågarp, där man informerade om händelsen. Kommunens POSOM-grupp, en krisgrupp för psykiskt och socialt omhändertagande som kallas in vid exempelvis svåra olyckor, är aktiverad. En av deltagarna i denna grupp är Kjell Thorsson, kyrkoherde i Svalövsbygdens och Billeberga-Sireköpinge pastorat.

– Vi samarbetar med kommunen och är ett extra stöd. Dessutom är kyrkan i Billeberga öppen alla dagar denna vecka, ifall någon känner behov av enskild andakt. Behöver man prata med någon så är det bara att höra av sig, säger Thorsson.

Lars Wästberg, chef för välfärdsproduktionen, där bland annat skolan inryms, i Svalövs kommun, är medkännande.

– Man tänker att varför händer sådant här, det är tragiskt och går inte riktigt att sätta in sig i. Men, vad som känns bra är att organisationen vi har när något sådant inträffar fungerar bra. Vi formerar oss snabbt och har bred kompetens.

På gröningen intill järnvägsspåret vid Vinkelvägen går Carina med sin hund, i snålblåsten. Hon kände inte pojken, men vet vem han var.

– Det känns bara tomt och så tragiskt. Livet är skört.

Anna Söderquist
anna.soderquist@hd.se 0418-49 65 06