Stillastående trygghetsvandring

Musik, underhållning av Landskronaprofilen Kurdi Kara och så ansiktsmålning. Så ville man locka ungdomar, men också andra på Koppargården, att komma till stans första stillastående trygghetsvandring.

Trygghetsvandringar, där man helt enkelt går omkring i ett område och försöker peka ut var människor känner sig trygga och otrygga, har genomförts på flera håll i Landskrona de senaste åren. De flesta som har mött upp när Landskrona stad bjudit in till vandringarna, har varit äldre och medelålders, enligt Annika Wågsäter som är trygghetssamordnare i staden.

– Men vi har haft svårt att veta vad ungdomarna tycker om sina bostadsområden, säger hon.

Så när turen på tisdagen och onsdagen kom till Koppargården, valde man ett annorlunda koncept. En trygghetsvandring, fast mer av den stillastående typen. Tillsammans med bland andra några ungdomar från projektet Jobb-12 parkerade man sig och ett vägglöst partytält på gröningen utanför Samir shop vid Koppargården 1. En plats som redan är en naturlig mötesplats för många av dem som bor i området.

Beväpnade med gula lappar, har deltagarna helt enkelt pratat med Koppargårdsborna som kommit förbi och så har man ställt några enkla enkätfrågor: Vad är bäst med Koppargården? Vilken är den bästa platsen där och varför? Vad skulle man vilja förändra på området och varför?

Under tisdagen fick man in sammanlagt 107 svar, något som Annika Wågsäter är minst sagt nöjd med.

– Fast jag har inte hunnit analysera dem ännu.

Tanken är att svaren och eventuella önskemål ska föras fram till de som möjligtvis skulle kunna genomföra förändringarna – Landskronahem och andra fastighetsägare och Landskrona stad till exempel. Även om Wågsäter inte kan dra några slutsatser av enkätsvaren ännu, så kan hon konstatera att de flesta önskningar är tämligen modesta. Som ett tak över en bänk, så att man kan sitta där även om det regnar. Hennes erfarenhet från tidigare trygghetsvandringar är liknande.

– Det har aldrig rört sig om att man vill ha åtgärder i miljonklassen! På något ställe var det en gång- och cykelbana som används flitigt av många, men där var ingen belysning. Det fixade man och det kostade i och för sig en del. Men annars var det buskar som klippts, trasiga målburar som lagats, man har satt upp större papperskorgar.

Anna Söderquist
anna.soderquist@hd.se 0418-49 65 06