Dockteatern får nytt liv igen

Den har legat nedpackad några år. Men nu har Lasse Sjöbergs dockteater åter igen monterats ihop och dockorna bara väntar på att få inta scenen och spela upp. Teaterdirektören själv har också saknat föreställningarna.

Sex vackra kakor på ett fat på ett bord i vardagsrummet. Vackra ja, det är muffins – tre med krämfärgad, mjuk och kolasmakande glasyr, och så gula sockerblommor, samt tre med glasyr, smaksatt med blåbär och turkos till färgen, toppade med rosa blommor. Pyttesmå pistiller i mitten av varje blomma.

Ett riktigt pillgöra är det att färdigställa blommorna, det erkänner Lasse Sjöberg som skapat de färggranna och välsmakande mästerverken. Men, det passar honom fint.

– Jag har alltid hållit på och pilla med grejor och jag är fortfarande smidig i fingertopparna!

Tro det. Hans fingerfärdighet passar även perfekt i andra sammanhang. Som när han hanterar Glumslövs Miniteater, en dockteater av finaste sort, vissa delar i original efter danskt koncept men det allra mesta tillverkat av herr Sjöberg själv.

Tillsammans med hustrun Marianne, som tyvärr gick bort för några år sedan efter att paret levt ihop i ett halvt sekel, gavs dockorna liv i den lilla modellteatern. Både Lasse Sjöberg och Marianne hade teatererfarenhet redan, från Skånska Teatern i Landskrona.

– Och så hade vi gjort marionettdockor som vi lekt med tillsammans med våra barn.

Hans första dockteater var en modell gjord efter Kongelige Teater i Köpenhamn, den köpte han i början av 1980-talet. De for runt på en del skolor och förskolor och spelade upp sina föreställningar. Men, efter ett tag kändes det som om det var dags att ordna en större teater.

Det fanns inte. Så vad gör man då? Man bygger en, förstorar upp från mindre original. Böjer ståltrådar och formar som små, små kroppar, gjuter gipshuvuden som sedan modelleras för att få individuella utseenden. Man, eller snarare kvinna – för det var Marianne Sjöbergs uppgift – syr pyttiga kläder och hattar och skor och stövlar och väskor.

Lasse Sjöberg grunnade på hur i hela friden man skulle kunna få dockorna att röra sig lite mer fritt på scenen, och inte behöva ha dem sitta fastlimmade vid en pinne och därmed göra dem rörliga bara i två riktningar. Efter ett tag fick han en genialisk idé. Svaret heter helt enkelt magneter! En magnet klistrad under fotsulorna på varje docka och så en magnet fastsatt på en pinne – i detta fall sådana som finns på hockeyspel av bordsmodell. Mellan magneterna är scengolvet. Dockorna kan röra sig precis hur som helst och är inte begränsade till att bara gå rakt in, från sidan, på scenen och tvingas backa tillbaka.

– Sedan har jag nog världens enda dockteater med en fungerande förscen, säger Lasse Sjöberg.

En förscen där Uffe Uggla kan glida in och köra lite inledande snack innan ridån går upp för föreställningen.

En anläggning för ljus och ljud har byggts också. Ljudeffekter spelades in på kassettband, likaså all dialog och allt berättande. Det tog sin lilla tid.

Paret Sjöberg turnerade med dockteatern i nästan femton år innan man packade ner alla attiraljer för drygt ett decennium sedan. Tankar finns att låta dockteatern få nytt liv snart, kanske någon gång efter nyåret. Men då blir det nyinspelade vågskvalp och andra toner som behövs för att få föreställningen så spännande som möjligt.

– Mariannes röst är ju med på de gamla banden och det blir för tungt, tycker jag.

Hans egen röst är ju redan känd av många, med tanke på hans engagemang i Landskrona Berättarklubb. Vid den eventuella nypremiären om några månader ska den höras. Men inte förinspelad på band som förr, utan på riktigt.

Anna Söderquist
anna.soderquist@hd.se 0418-49 65 06