Hon räds inte att ryta till

Visa eleverna respekt så blir du själv bemött med respekt. Med den ledstjärnan satte sig Hanna Lönegård för knappt tre månader sedan i rektorsstolen på Allvar Gullstrandsgymnasiet i Landskrona.

Det är inte tal om annat än att hon syns i mängden när hon med raska steg kommer ned för korridoren, Hanna Lönegård, nytillträdd rektor på Allvar Gullstrandgymnasiet. Förpackningen är tuff, men i den ryms en glad tjej som älskar att peppa och coacha både elever och kolleger att utvecklas som personer och som yrkesmänniskor. Och en tjej som inte tolererar orättvisor utan är ständigt beredd att ta strid för de svaga och utsatta.

– Jag började redan i gymnasiet med att engagera mig för människor. Det var en tjej i klassen som bott i Sverige i fyra år och blev utvisningshotad. Jag engagerade mina klasskamrater till protester mot utvisningshotet, berättar hon.

– Dessvärre misslyckades vi, tjejen blev utvisad tillbaka till Jugoslavien, bara ett par år innan krigen bröt ut där.

Men hon räds heller inte att ryta ifrån och tala om var gränserna går, när ungdomar uppträder totalt respektlöst. Det visade hon härom veckan, när två ynglingar, som inte är elever på skolan, tog sig för att dundra runt i skolkorridoren på mopeder.

– Jag satt och åt lunch när jag plötsligt hörde motorljud i korridoren. Först blev jag paff, undrade om de har fordonsprogram här också...

Förvåningen varade inte länge. Hanna Lönegård stack efter mopedisterna, avvisade dem från skolområdet och polisanmälde tilltaget.

– Man måste agera direkt och visa att vi inte accepterar sådant beteende, säger hon och tillägger lite luttrat:

– Mycket har jag varit med om, men mopedkörning i korridorer... Nä, det var första gången.

Hanna Lönegård började sin yrkesbana som förskolelärare och kom snart också att engagera sig fackligt i Lärarförbundet. Först lokalt i Olofström där hon då bodde, sedan också med uppdrag centralt i Stockholm.

– Det har gett mig oerhört bra erfarenheter som jag har nytta av i rollen som skolledare, säger hon.

– Visserligen var där en del kolleger som undrade om jag hade bytt sida, när jag fick det första rektorsuppdraget. Men jag ser det inte så, vi är alla kolleger som strävar mot samma mål. Jag har bara fördelen av att ha bra kunskaper i lag och avtal, och vana vid förhandlingssituationer.

Lärarutbildning i någon form säger hon var i det närmaste en självklarhet, önskan att arbeta med och för människor har alltid varit stark hos henne. Men att hon skulle gå från fackligt arbete till skolledarskap föll henne aldrig in.

– Hade du sagt för tio år sedan att jag skulle bli rektor hade jag svarat att du är inte klok. Och jag tänker heller inte sitta som rektor resten av livet.

– Så länge jag känner att jag kan utveckla arbetsplatsen och bidra med någonting till elever och kolleger, så stannar jag kvar. Men sedan ska jag göra någonting annat.

Riktigt vad detta "annat" skulle kunna vara, är den första frågan under samtalets gång som hon inte har något bestämt svar på. Även om hon i funderingarna är kvar i sammanhang där hon får arbeta med människor.

– Jag tycker att det är väldigt roligt och spännande att coacha och utveckla till exempel rektorer. Också andra yrkesgrupper i och för sig, men skolfolk är ju trots allt dem jag har bäst erfarenhet av, säger hon.

Coaching går som en röd tråd genom familjen. Maken är basketcoach, just nu med uppdrag i Danmark.

Själv spelade Hanna Lönegård fotboll i yngre år, hon har provat på rugby ("en lite väl hård sport för tjejer") och hon löptränar. Hon går gärna på en fotbollsmatch, även om hon lagt fotbollsskorna på hyllan, bara för att se hur ledarskapet påverkar lagets spel.

– Vi har mycket att lära av varandra, idrotten och skolan, konstaterar hon.

För drygt ett år sedan satsade hon på en ny idrottslig utmaning – kickboxning.

– Det är tufft! Även om jag kör en "snällare" variant hos Friskis och svettis, så är man som en wettextrasa efter ett pass. Men det passar mitt temperament.

Barnen då, de är tonåringar och lär väl få höra ett och annat av sina kompisar om att ha en mamma som är rektor?

Hanna Lönegård skrattar igen:

– Jodå, fast så länge jag inte är rektor på deras skola är det OK. Även om jag då och då får höra att jag ställer högre krav på dem än andra föräldrar gör på sina barn, att det är för att jag är rektor som jag är så sträng.

– Men det tar jag med ro, jag är inte strängare än de flesta. Hemma är jag inte rektor, där är jag bara mamma för mina barn.

Suzanne Holmberg
suzanne.holmberg@hd.se 0418-49 65 22