Läsarbrevet: Ett minne från fotbolls-VM 1958
Bildmaterial
Svenska fotbollslandslaget VM 1958. På knä från vänster: Kurt Hamrin, Reine Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom, och Sigge Parling. Överst: Lennart Nacka Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Julle Gustavsson och Nisse Liedholm.
Foto:
Läsarbrev. Sommaren 1958 var varm i Yorkshire i England, där jag bodde i en mindre stad. Jag bodde på en pub i ett litet rum, vars enda möbel var en säng. Min lilla lön skulle räcka till mat och logi, till fotbollsbiljett på lördagen, till bussbiljetter, till kläder, till inträdet i badhuset på lördagar. En gång i veckan var jag tvungen att skölja kroppen med varmt vatten. Middagen bestod av "fish & chips" eller en köttpaj med chips sju dagar i veckan. Om pengarna inte räckte till blev det bara "chips".
Jag lärde mig knepen att överleva på olika sätt. Det tog tre månader för mig att lära språket, innan jag förstod kompisarna på jobbet. När jag spelade ”boule” med de gamla pensionärerna, så bjöd de mig på spelavgiften om jag bara spelade med dem. Man var tvungen att vara två, när man spelade. Jag jobbade över på firman på lördagarna så mycket jag kunde och det räddade min ekonomi.
Men nu till fotbolls-VM i Sverige 1958. Pubarna hade öppet på bestämda tider fram till klockan 22 på kvällen och på puben fanns som regel en tv-apparat. Sveriges matcher gick på tv och eftersom svenska laget klarade sig bra, så blev det många matcher.
Jag cyklade tre mil varje gång för att se matcherna i ur och skur men som sagt det var kanonväder denna sommar så allt gick galant. Bästa sommaren på många år enligt de gamla. Jag flög på molnen av lycka efter varje match och folk kom fram till mig för att gratulera till Sveriges vinster. Jag var en stolt svensk i England då!
När Sverige spelade mot Tyskland så var alla i puben på min sida och jag fick många dunkningar i ryggen, speciellt efter Hamrins mål.
Så kom drömfinalen mot Brasilien. Men till min fasa så var alla pubar stängda när matchen skulle spelas och de hårda pubreglerna sa nej till extra öppet just när VM-finalen i fotboll skulle spelas. Men jag gav mig inte, jag skulle bara se finalen!
Jag blev kompis med en kille på puben och han var släkt med en annan pubägare så jag blev inbjuden privat till hans pub. Vilken tur jag hade.
— Vi bjuder dej på en halv liter öl för varje mål som Sverige gör, lovade pubägaren.
Oj, tänkte jag, hur ska detta sluta? Sverige gjorde första målet och en stor sejdel öl ställdes framför mig på bordet. Jag skämdes för att tacka nej. Jag kände hur det snurrade i huvudet på mig efter några klunkar.
Men som tur, så gjorde Brasilien de flesta av målen. Pelé spelade som en Gud på den tiden. Det blev ett mål till för Sverige vilket innebar en liter öl för mig. Så mycket hade jag inte druckit tidigare i mitt liv.
Cyklingen tillbaka ska vi inte tala om. Den blev mycket vinglig på den vänstra sidan av vägen. Tänk, det är 50 år sedan nästa sommar som denna final spelades och just i dagarna lovade det Brasilianska fotbollsförbundet att komma till Sverige och spela en uppvisningsmatch mot Svenska landslaget i fotboll! Kul idé.
Vill du också skriva ett läsarbrev?
Skicka text och eventuell bild till någon av följande adresser:
E-post: lasarforum@hd.se
Brev: Helsingborgs Dagblad, Redaktionen, 251 83 Helsingborg
Tänk på att skriva kort och glöm inte att bifoga namn, adress och telefonnummer.
