Monument speglar i bästa fall historien
Att gestalta ett minnesmärke är inte det lättaste och det finns mängder av groteskerier i genren. Dit hör dock inte monumentet i Helsingborg över sjökrigets offer. Däremot är det alltför anonymt placerat...
INBLICK.
"Völkerschlachtdenkmal" utanför Leipzig är en av dessa gigantomaniska ansträngningar att erinra om ett blodigt slag mellan Europas stora nationer på sin tid. Eftersom "Schlacht" inte bara betyder "slag" utan även "slakt" på tyska, har benämningen en dyster underton. Hösten 1813 drabbade de allierade arméerna från Ryssland, Preussen, Österrike och Sverige samman med Napoleons trupper. I två dygn rasade bataljen, 110 000 människor, soldater och civila, miste livet när franska styrkor slutligen tvingades till återtåg.
Men fungerade monumentets pacifistiska syfte? Knappast, med tanke på att två världskrig utgick från just Tyskland...
I Sverige utbröt rabalder kring utformningen av minnesmärket över Raoul Wallenbergs gärning. Och i Helsingborg blossar med jämna mellanrum debatten om Stenbocksstatyn vara eller icke vara upp, i synnerhet med tanke på pågående integrationssträvanden över Sundet. Hittills har helsingborgarna med ett rungande "Nej!" svarat på frågan om Stenbocksstatyn ska bort, eller som en debattör pläderade för, sänkas i Norra hamnen.
Statyn har flyttats en gång för länge sedan eftersom den utgjorde ett trafikhinder på den framträdande platsen mitt i krysset utanför Rådhuset. Men det är en sak - bort skulle den inte! Och visst är det väl så att Magnus Stenbock vars livsöde blev tämligen tragiskt, ändå befinner sig till häst med en mindre krigisk gest än i den första versionen. Han sticker värjan i skidan vilket onekligen ger utrymme för tolkningar.
Och skulle Stenbocken forslas bort - ett av aprilskämten i denna tidning föreslog en flytt till Välarondellen! - borde detta pilotfall leda till en rejäl upprensning av ryttarstatyer lite varstans. Det verkar onekligen smartare att använda Magnus Stenbock till häst som utgångspunkt för att inför nya generationer förklara läget mellan dansken och svensken för en herrans massa år sedan, långt innan förbrödringens ölkärror gjorde sitt intåg.
Däremot är det lätt att finna förståelse för förslaget att flytta monumentet över sjökrigets offer från den relativt anonyma tillvaron i Öresundsparken i Helsingborg till en betydlig mer synlig position intill parapeten vid Norra hamnen.
Robert Nilssons symboldräktiga konstverk vittnar om en farofylld tid. Här hyllas minnet över de många sjömän - namngivna och anonyma - som under det förödande andra världskriget offrade sina liv för att hålla försörjnings- och transportleder igång i en tid då aggressiva ubåtar och vidsträckta minfält var mycket barska realiteter.
Alltså - flytta nu äntligen monumentet i enlighet med kommunfullmäktiges beslut från 1997!
