Val i kyrka med krissymtom

På söndag kan 5,8 miljoner rösta i det svenska kyrkovalet. Så många av kyrkans 7,2 miljoner medlemmar är röstberättigade. På ett plan är alltså kyrkan stor och stark. Men i förra valet var det bara 14,2 procent av de röstberättigade som utnyttjade sin rösträtt. Och då var det ändå en ovanligt hög siffra! Det är en kyrka med klara krissymtom som denna gång satsat stort på marknadsföring för att skapa intresse för valet. Under förra året lämnade 80 000 medlemmar kyrkan. I nordvästra Skåne var siffran uppåt 3 000. Orsakerna varierar naturligtvis men en starkt pådrivande faktor är att kyrkoskatten nu särredovisas. Medlemmen får svart på vitt från skattemyndigheten på hur mycket hon eller han får betala för att vara med i kyrkan. Andra bevekelsegrunder för att lämna är naturligtvis att man givit upp hoppet om att kyrkan ska kunna hantera kvinnoprästmotståndet.

Inte minst i morgondagens val är det uppenbart att de mer reaktionära krafterna i kyrkan samlar sig till motattack. Här är det kretsar verksamma inom kyrkan som nu vill flytta fram sina positioner, till exempel när det gäller motståndet mot kvinnliga präster. Ett annat hot mot kyrkan kommer utifrån i form av Sverigedemokraterna i sitt sökande efter plattformar i samhällssystemet som det sedan går att arbeta vidare utifrån.
Och så deltar naturligtvis de etablerade politiska rikspartierna.

Det känns förlegat, det känns fel att traditionella politiska partier deltar i ett kyrkoval när banden med staten har huggits av. Att man inte kommit längre i diskussionen hur det gamla systemet skulle fasas ut och vad det kunde ersättas med, är märkligt. Att partiernas engagemang är på upphällningen tycks vara uppenbart även om vissa av deras representanter är nog så aktiva.

Kyrkan bör naturligtvis styras av sina aktiva medlemmar men inte med några partipolitiska utgångspunkter.
Men på söndag är allt vid det gamla ännu en gång. Svenska kyrkan är en viktig kraft i det svenska samhället. Även den som är ljum i teologiska frågor måste känna respekt för det stora hjälparbete som bedrivs. Den som är medlem måste ta sitt ansvar för att såväl extremister som fundamentalister trycks tillbaka. Det kan bara ske om valdeltagande blir tillräckligt högt.

Efter valet bör det rimligen bli fart på debatten om kyrkans koppling till politiska partier. Idag är deras uppställning pliktskyldig och tam. Intresset bland väljarna blir därefter.

Sven-Åke Olofsson
sven-ake.olofsson@hd.se