Nätet bryter ensamheten
Jul- och nyårshelgerna kan vara en utdragen plåga för ensamstående. Släkt och vänner bjuder kanske pliktskyldigt in till några timmars julfirande, men utöver det blir det många trista dagar i ensamhetens förbannelse. Är man dessutom äldre eller handikappad begränsas även rörelsefriheten, i staden som i glesbygden. Många längtar efter gemenskap, någon som hälsar på eller som bara hör av sig.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE.
Härom dagen noterades att it nu återkommit i full karriär. I många hem är hemelektroniken så inlemmad i vardagen att man inte tänker speciellt på det. Underbara ting kan uträttas via bredbandet.
Men, fortfarande är det tyst och ensamt i många andra hem där den nya tekniken inte blivit en naturlig del av vardagen. Många äldre känner inte bara rädsla för det nya, utan saknar även praktiska möjligheter att ta till sig den digitala världen. Det behöver inte vara så.
Kunskapen om datorns och nätets många välsignelser är bred i samhället. Men åtskilliga har hamnat utanför. De som bäst behöver de nya möjligheterna att kommunicera med andra har hamnat mellan stolarna. Samhället har gynnat förvärvsarbetande med hem-pc-avdrag men glömt pensionärer och de som av andra skäl inte deltar i arbetslivet. Men ansvaret faller också tungt på anhöriga. Hur många barn eller barnbarn tar ansvar för att även den äldre släktingen kan få del av denna värld av upplevelser och gemenskap? Förmodligen alldeles för få.
Inte bara tekniken saknas, än mer kunskapen och vanan. Äldre slår ofta ifrån sig - "jag kan inte lära nytt", "jag vill inte". Däremot vill de väldigt gärna bryta sin isolering. Nätet är ingen perfekt lösning, men ett stort steg ut ur ensamheten.
Även den synskadade kan ibland läsa datortext när den förstoras upp. Ett bra ljudsystem ger härliga effekter till bilderna.
Mobilen har krympt världen, än mer har nätet. Internet fick sitt genombrott efter hem-pc-reformen som många nappade på. Initiativet var framsynt, hög datormognad i arbetskraften är en betydande konkurrensfördel.
Vore det inte dags för ett hem-pc-avdrag även för dem som hamnade utanför? Det skulle antagligen göra oerhört mycket för att bryta ensamhet och otrygghet.
Förr kanske man spelade monopol eller kortspel med familj och vänner. Det går att göra även över nätet. Det är inte så mycket mindre "sällskapsspel" för det. Kretsen av medspelare kan dessutom utvidgas med andra.
Hur många barnbarn skulle inte finna det kul att låta farmor bli prinsessan som räddas av hjälten i tv-spelet? De nya spelkonsolerna är både enkla att hantera och ger väldigt nära upplevelser. Stora avstånd omöjliggör att man sitter i samma rum, men inte att man kan "umgås", känna närhet och att man fyller en viktig roll i familjen eller vänkretsen.
Vi har vant oss vid att it hjälper oss med vardagliga bestyr och skapar glädjeämnen.
Hyra videofilm direkt till tv:n. Hemlarm och trygghet via bredbandet. Webb-tv, e-post och chattgrupper och digitala studiecirklar är annat som kan bryta isoleringen. För en del är muspekaren en självklarhet, för andra ett högst ovant verktyg. Många skulle emellertid kunna bidra till att bryta det mentala motståndet mot den nya. Pensionärsorganisationer och ideella rörelser skulle kunna göra små underverk med att introducera datorn och dess många möjligheter i isolerade hem. Äldre som borde ha en given plats i en social ekonomi kan fylla rollen som datorvärd, en person som kan hjälpa till med installation och ge grundkurser i hur datorn används, i bostadsområden med många ensamstående.
