Lagstifta mot tvångsäktenskap
Det är inte svårt att sätta likhetstecken mellan tvångsäktenskap och legaliserad våldtäkt, skriver Maria Hagberg (fi) och Inger Stark (v). Sker ingen förändring både vad gäller lagstiftning och attitydförändring kan regeringen avsätta pengar i all evighet utan att vi kan sätta stopp för hedersrelaterat våld.
Bildmaterial
På söndag är det fem år sedan Fadime Sahindal mördades.
DEBATT.
Mordet på Fadime Sahindal utlöste panik hos regeringen, över en då ouppmärksammad fråga, våld och hot i "hederns namn". Flera andra barn, ungdomar och vuxna, framför allt flickor och kvinnor, har mördats i vårt land av samma skäl.
De senaste rapporterna om ouppklarade självmord pekar mot en utveckling där de unga tvingas att begå självmord för att återupprätta familjens heder. Varje år räknar man med att hundratals unga flickor och pojkar, dock ett mindre antal, i Sverige behöver hjälp. Mörkertalet är stort och många vågar aldrig, eller tror sig kunna, söka hjälp för rätten att själva få välja och utforma sina liv. Tvångsäktenskap, som vi hellre betecknar dessa speciella arrangerade äktenskapen, eller hot om sådant, hör till det hedersrelaterade våldet. Trots detta klassas inte tvångsäktenskap, eller hot om sådant, som ett brott.
Det är inte svårt att sätta likhetstecken mellan tvångsäktenskap och legaliserad våldtäkt. Vi kan ge flera exempel på hur förtrycket ser ut: mord, mordhot, mordförsök, trakasserier, kontroll, misshandel, tvångsmedel för att bryta relation med pojk- eller flickvän och så vidare. Ibland är anledningen att den tilltänkta har fel etnicitet eller religiös tillhörighet, enligt familjen. Förutom könsförtryck andas det rasism.
Det är en skam för Sverige att uppmuntra och inte lagstifta mot dessa arrangemang. Det är brister i lagstiftningen, avseende arrangerade äktenskap, som möjliggör att dessa brott mot mänskliga rättigheter, barns och kvinnors rättigheter, får fortgå. Homosexuella är särskilt utsatta då de tvingas till äktenskap med motsatta könet, både mot sin vilja och mot sin sexuella läggning. Det förekommer även att barn och ungdomar som inte inordnar sig i de patriarkala familjesystemen ”dumpas” och lämnas åt sitt öde i sina forna hemländer, eller i närliggande länder.
Varje år söker sig ett antal flickor till sjukvården för att kontrollera eller ”operera” sin mödomshinna. Detta för att föräldrar trycker på, eller att de är livrädda för att inte "duga" eller kunna uppvisa sin oskuld på bröllopsnatten. Det räcker ofta med enbart ryktesspridning om att ”oskulden” skulle vara gången för att utsätta den unga för livsfara.
Vid en konferens på Rosenbad för ett par år sedan framkom det att de religiösa samfunden varken hade resurser till eller tankar om hur de skulle sprida kunskap kring hedersrelaterat våld och om jämställdhet. Detta är en allvarlig signal om att trossamfunden inte tänker arbeta för jämställdhet och mänskliga rättigheter. Åtskilliga signaler visar på att konservativa och fundamentalistiska krafter regerar i de flesta trossamfund och att de växer sig allt starkare.
Vid en FN konferens i Kairo för några år sedan gjorde katolska kyrkan och muslimska fundamentalister helt öppet upp om hur de skulle rösta för att verka för motstånd mot aborter och preventivmedel. Nu ökar mor- och barnadödligheten åter enligt en nyligen publicerad rapport från FN. Det kan till stor del skyllas på de fundamentalistiska krafterna inom religion och tradition som förnekar kvinnor rätten till sin sexualitet och också rätten till att skydda sig mot oönskade graviditeter. Detta finns inte inskrivet i FN:s konventioner om kvinnors rättigheter, däremot rätten till en reproduktiv hälsa, inte heller denna kan upprätthållas om kvinnor inte får rätten till sin sexualitet och rätten att själva välja sin partner.
Vi uppmanar beslutsfattarna att göra en ordentlig översyn av lagstiftningen och anpassa den till FN:s konventioner om kvinnors och barns rättigheter. Vikten av sekulära, demokratiska stater, där religion och lagstiftning är åtskilda, kan inte nog betonas. Det är också en demokratisk rättighet att själv få bestämma över sitt liv.
Sker ingen förändring både vad gäller lagstiftning och attitydförändring kan regeringen avsätta pengar i all evighet utan att vi kan sätta stopp för hedersrelaterat våld.
Maria Hagberg (fi)
Höganäs
styrelseledamot feministiskt initiativ
Inger Stark (v)
fullmäktigeledamot i Stockholm
båda initiativtagare till nätverket mot hedersrelaterat våld
