Ta avstånd från hedersvåldet
Många har ett starkt begränsat livsutrymme, de har nekats att delta i skolaktiviteter, förskjutits av sina familjer, skriver Maria Hagberg, Höganäs.
Bildmaterial
Maria Hagberg
Höganäs
fil mag i socialt arbete och en av initiativtagarna till Nätverket mot hedersrelaterat våld
DEBATT.
För några år sedan skrev jag en artikel som jag kallade ”Chador och Stringtrosor”. Den publicerades på Vägval vänsters hemsida och väckte ont blod inom mitt dåvarande parti, vänsterpartiet. Jag blev anklagad för att föra fram rasistiska åsikter och vara anhängare till den politik som George W Bush företräder genom kriget mot Irak. Anledningen var att jag belyste ett ”nytt samhällsproblem” - det om hedersrelaterat våld och dess koppling till religion och tradition.
Jag har arbetat med kvinnofridsfrågor de senaste 20 åren både professionellt och ideellt. I mitt dagliga arbete möter jag unga, framförallt kvinnor, som i vårt land utsätts för hedersrelaterat förtryck och våld. Skillnaden mellan så kallat partnervåld där mannen (oftast) misshandlar kvinnan är att när det gäller hedersrelaterat våld utövas det av ett helt släktnätverk både inom och utanför landets gränser och av både kvinnor och män, centralt är kontrollen av den ungas (oftast kvinnans) sexualitet och ”duglighet”.
Om kvinnan konkret eller via rykten brutit mot det hederskodex som gäller inom gruppen ska hedern återupprättas av någon/några i familjen. Då detta skett betraktas inte förövaren av sin omgivning som förövare utan som en hjälte. Detta är en avsevärd och betydelsefull skillnad i synen på brottet.
Jag har haft kontakt med ett par hundra fall, där ett 40-tal lett till skyddat boende. Ungdomarna har sitt ursprung i ett 20-tal länder, inklusive Sverige, de flesta har varit muslimer, men även pingstvänner och andra kristna grupper har ingått.
Det våld och hot ungdomarna utsätts för är bland annat: mordhot, mordförsök, homofobi, gynekologiska tvångsundersökningar, tvångsäktenskap eller hot om, operation av mödomshinnan, grov barnmisshandel. Många nekas att ha relationer med sin pojkvän/flickvän, hindras från att delta i fritidsaktiviteter, har fått håret avklippt eller avbränt, tvingats bära en viss klädsel, utför slavarbete i hemmet. Många har ett starkt begränsat livsutrymme, de har nekats att delta i skolaktiviteter, förskjutits av sina familjer.
Den förra socialdemokratiska regeringen och dess samarbetspartners v och mp hade en ganska flat inställning till frågan ända tills mordet på Fadime Sahindal inträffade 2002. Då avsattes hundratals miljoner för att hjälpa de unga flickor, och en del pojkar, som var utsatta för detta våld.
En hel del har gjorts för att komma åt problematiken och att sprida kunskap om den. Men en oförsvarligt stor del av pengarna har gått till icke utvärderade projekt och ”dagsländor”, det vill säga organisationer som här sett en möjlighet att få bidrag. Länsstyrelsens fördelning bör därför utvärderas.
Trots att grundorsaken, för många av oss som jobbar professionellt med frågan, var uppenbar - alltså religiös fundamentalism och konservativa traditioner som går ut på att kvinnan ska underordna sig och att kontrollen av hennes sexualitet är central - så vägrade regeringspartiet och samarbetspartierna konsekvent att ta upp den aspekten. Trots att det är ett allvarligt hot mot kvinnors mänskliga rättigheter världen över och ett starkt hot mot jämställdheten.
Regeringens rådgivare i integrationsfrågor, professor Masoud Kamali, vägrade att ta orden ”hedersrelaterat våld” i sin mun och hänvisade i stället till att våldet berodde på myndighetsrasism och utanförskap.
Jag menar att utanförskapet kan förstärka problematiken, exempelvis har det gjort att inhumana traditioner starkt lever kvar hos våra romer, såsom tvångsäktenskap. Däremot har vi som arbetar med frågan stött på människor med olika klassbakgrund, en del har levt i Sverige en kort tid, en del i flera generationer, så enbart utanförskap förklarar inte det som händer.
Vänsterpartiets ”chefsideolog” Anders Neergaard, och hans anhängare vägrade också att ta orden i sin mun. De hävdade att det var rasistiskt att använda begreppet hedersrelaterat våld och förtryck.
Trots att religiös fundamentalism världen över motarbetar kvinnors mänskliga rättigheter tar inte heller feministiskt initiativ klar ställning mot hedersrelaterat förtryck. Fi hänvisar till ett luddigt patriarkat som är lika förtryckande överallt, dessutom hävdar man att det är likt allt annat våld som kvinnor utsätts för.
I Sverige har många inom vänstern klart tagit avstånd från katolska kyrkans konservativa yttringar och likaså mot abortmotståndet, kvinnoprästmotståndet och homofobin inom både statskyrkan och pingströrelsen. Här handlar det om kristendomen. I fråga om islams fundamentalistiska strömningar vågar man inte ta ställning. Varför?
Hedersrelaterat våld präglas av en rasistisk, homofobisk och starkt kvinnofientlig inställning som vänstern och feministiskt initiativ borde ta starkt avstånd ifrån om de menar allvar med antirasism och feminism.
Maria Hagberg
Höganäs
fil mag i socialt arbete och en av initiativtagarna till Nätverket mot hedersrelaterat våld
