Terror kräver uppoffring
Två bombapterade bilar som inte exploderade i centrala London i fredags. En brinnande bil körs i hög fart in i Glasgows flygterminal på lördagen. Båda händelserna syftade till att döda och lemlästa så många oskyldiga civila som möjligt. Allt för att skapa kaos i samhället och destabilisera de politiska ledarna.
LEDARE. När Storbritannien höjde den nationella säkerhetsnivån till "kritisk" var det en signal som varken medborgare eller omvärld tog lätt på. De nätverk som står bakom händelser av det här slaget är mentalt kapabla till allt. Denna gång hade de inte tekniken och planeringen på sin sida. Men upplägget var djävulskt.
Terrordåd och hotsituationer av den här typen bedöms inte troliga i Sverige. Samtidigt ska man ha klart för sig att det ligger i den nya terrorns natur att ingen ska känna sig säker enligt maximen att min fiendes vän är också min fiende. Den som vill attackera ett lands medborgare har oändliga möjligheter. Turistindustrin gör det möjligt att slå till mot till exempel amerikanska medborgare i Köpenhamn eller Stockholm.
Det finns ingen annan väg att gå än att samarbeta i terrorbekämpningen. Oavsett olika staters politiska och militära agerande krävs en sammanhållning utifrån inställningen att terrorattacker mot det civila samhället gör förövarna fredlösa. De ska naturligtvis efter gripandet hanteras med rättsstatens medel. Men jakten på dem kräver exceptionella inslag som tyvärr även innebär att medborgarna får traditionella rättigheter kringskurna. Terrorn kräver uppoffringar av oss alla om den ska kunna bemästras. Integriteten hotas naturligtvis i ett samhälle där medlen för att spåra terrorister är avlyssning, infiltration, kameraövervakning, personkontroll, övervakning av mejltrafik, kontroll av ekonomiska transaktioner, spaning efter dolda terrorister som fram tills de går till aktion fungerar som normala samhällsmedborgare. Två av de sju som hade gripits till måndagen uppges till exempel vara läkare.
Det är en nära nog omöjlig balansgång som det demokratiska samhället har att gå. Medborgarna ska skyddas men inte med medel som innebär kränkningar av fri- och rättigheter. Detta är inte möjligt i konkreta situationer där polis och andra mer måste agera på analyser och misstankar än bevis och visshet. Samhällen under terroristhot befinner sig delvis i ett krigsliknande tillstånd. Det finns inga lätta utvägar och givna handlingslinjer.
Den brittiske premiärministern Gordon Brown formulerade det motsägelsefulla i den situation som Storbritannien och andra länder lever under.
—Vi har att göra med en internationell organisation som försöker tillfoga maximal skada på det civila samhället. Men det är viktigt att människor fortsätter leva normalt.
Hur normalt detta liv blir beror i betydande grad på polisens framgång i att förhindra terrordåd och, när terroraktionen är ett faktum, snabbt gripa förövarna. Det brittiska gensvaret på helgens delvis misslyckade terrordåd är ägnat att inge hopp i det civila samhället. De många årens kamp mot IRA:s terror har gjort brittisk polis och underrättelsetjänst effektiv. Å andra sidan hade samhället tur i London och Glasgow när tekniken inte fungerade. Denna tur kan ingen räkna med i kommande aktioner.
Dåden må vara aldrig så förfärliga till sina syften men den yttersta faran ligger i om ledare och medborgare gör galningars dagordning till sin och hoppas kunna köpa skydd genom eftergifter. Försonligheten ska riktas mot de krafter i olika krigs- och kriszoner som kan få sina befolkningars stöd och därmed ytterligare marginalisera de grupperingar som har terror mot civila som politisk metod.
