Framtidens händelser vid vatten
På kort tid har Fredrik Reinfeldt hållit två viktiga tal — det första i Vaxholm i lördags, det andra vid invigningen av den så kallade världsvattenveckan i Stockholm igår. Utan att förringa vikten av inrikespolitik, arbetslinje och skattesänkningar, kan man nog med fog hävda att det senare sammanhanget är det viktigare.
Ledare.
För, som sommarens meteorologi har visat i Sverige och utrikes, brist på och överflöd av vatten har förmåga att grusa de mest solida mänskliga förhoppningar och planer.
Världsvattenveckan, som lyckades överleva den tillhörande Vattenfestivalens nedgång och fall, har detta år klimatförändringar som tema. Det varmare klimatet kommer att skapa nya situationer — torka på vissa håll, ökad risk för översvämningar på andra — som i sin tur kommer att föra med sig stora ekonomiska, sociala och politiska utmaningar. "Det kan finnas risk för evakuering av hela länder", säger vattenexperten Johan Rockström vid Stockholm Environment Institute om riskzonerna i Indiska oceanen och Stilla oceanen.
Denna utveckling är obönhörlig. "Vi har inte val, anpassning är idag prioritet nummer ett", säger Rockström.
Mer utrymme för egna initiativ finns det i andra vattenfrågor — inte minst frågan om vatten och sanitet. 1,1 miljard människor saknar tillgång till ordentligt dricksvatten och 2,6 miljarder lever utan grundläggande sanitetsanordningar. Som en följd dör varje år omkring 1,6 miljon människor, övervägande barn, av diarrésjukdomar. Ett av seminarierna under världsvattenveckan heter, passande nog, "Sanitetens dödsfält — politisk försummelse".
Försummelsen består i att ansträngningarna för att uppnå egenhändigt uppställda ambitioner är otillräckliga. I ett av FN:s så kallade milenniemål ingår att andelarna människor utan tillgång till dricksvatten och sanitära system ska halveras före år 2015. Om det lyckades, skulle det enligt WHO innebära 470 000 dödsfall färre och ett tillskott på 320 miljoner produktiva arbetsdagar varje år.
Enligt Världshälsoorganisationens prognoser kommer det emellertid inte att lyckas: om utvecklingen 1990—2002 fortsätter oförändrad, kommer sanitetsmålet att missas med en halv miljard människor.
Och därmed kommer världen också 2015 att ha samma problem som världen 2007. Vattenbrist och sanitära brister leder till sjukdomar, som i sin tur leder till sociala och ekonomiska problem; både utbildningsväsende och arbetsliv bygger på friska människor. I den senaste uppdateringen av hur arbetet med milenniemålen fortskrider i Afrika söder om Saharaöknen konstaterades att 63 procent av hela befolkningen saknade tillgång till grundläggande sanitära anordningar.
För att vända subsahariska Afrikas ekonomiska utveckling krävs med andra ord inte en arbetslinje — det krävs en hälsolinje, och den måste bygga på rent vatten.
