Nollvision mot våld mot kvinnor
En nollvision mot våld mot kvinnor må låta ouppnåeligt, men inget annat kan vara acceptabelt, skriver Tina Acketoft (fp), riksdagsledamot, Höganäs.
Bildmaterial
Tina Acketoft (fp)
riksdagsledamot, Höganäs
DEBATT.
I genomsnitt dödas cirka 35 kvinnor per år i Sverige. Ungefär hälften av dem dödas av en man i en nära relation. Mäns våld mot kvinnor är en av samhällets allra viktigaste frågor, oavsett valtider eller inte. Det är en mänsklig rättighet att inte behöva vara rädd för våld eller hot om våld.
Många kvinnor lever under ständigt hot, utsätts för återkommande våld och saknar friheten att själva bestämma över sina liv. Deras rättigheter kränks gång på gång. I många fall finns också barn inblandade. Förra året fick polisen i Skåne 2 585 polisanmälningar om misshandel av kvinnor där gärningsmannen är bekant med henne. I de flesta fall är det mannen, pojkvännen eller sambon som slår. 185 fall av grov kvinnofridskränkning anmäldes. Det är män som kränkt kvinnan upprepade gånger. I dessa siffror är sexuella våldsbrott inte inräknade. Skulle de inkluderas skulle statistiken bli än mer skrämmande. Samtidigt vet vi att långt många fler kvinnor är drabbade. Bara en bråkdel av de kvinnor som utsätts för våld i nära relationer vänder sig till polisen, socialtjänsten eller kvinnojouren.
En utsatt kvinna har rätt att få samhällets fulla stöd för att kunna leva sitt liv utan våld, eller hot om våld. Där är vi inte än. Vi har fortfarande oacceptabla brister i stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som upplevt våld i familjen.
I många delar av landet är det brist på skyddade boenden för kvinnor och barn som söker en fristad undan våldet. Allra svårast är det för kvinnor som har missbruksproblem eller psykiska problem. För dem finns knappt några skyddade boenden alls som är anpassade efter deras behov. Detta trots att vi vet att missbrukande kvinnor är mer utsatta för våld än andra. Kvinnor som hals över huvud har tvingats lämna sitt hem och är helt barskrapade möts ibland av oförståelse hos socialtjänsten som vägrar att ge ekonomiskt stöd med hänvisning till att ”kvinnan ju faktiskt har jobb”.
Inte sällan krånglar det också när en kvinna vill flytta till en annan del av Sverige för att känna sig säkrare, därför att kommunerna tvistar om vem som ska stå för kostnaderna. Kvinnor som redan är så utsatta ska inte behöva hamna i kläm på det viset!
Folkpartiet och Alliansen har tillsammans slagit fast att arbetet mot mäns våld mot kvinnor inte bara är en ”prioriterad fråga”. Vi har redan konkreta åtgärder på plats och fler kommer. Den 1 juli skärptes socialtjänstlagen och ytterligare 14 miljoner kronor är avsatta för att utveckla stödet för våldsutsatta kvinnor och barn i Skåne. Det gjorde vi för att förtydliga alla kommuners ansvar att ge stöd till våldsutsatta kvinnor och deras barn och också se till att resurserna ökades från samhället.
Det är viktigt att nu fundera över hur de pengarna kan göra mest nytta i vår region. Vi har nu de bästa förutsättningarna; regeringsställning, goda idéer och påbörjade reformer. En viktig samarbetspartner i detta arbete är alla de kvinnojourer runt om i Skåne som redan idag gör hjälteinsatser för våldsdrabbade kvinnor och barn. Jag fortsätter min del i arbetet med att under veckan besöka så många kvinnojourer runt om i Skåne som jag förmår för att lyssna och lära och föra vidare till riksdag och regering.
Den skarpare socialtjänstlagen och mer pengar är en början, men fler åtgärder behövs;
· Fler särskilda familjevåldsenhet runt om i landet där åklagare och polis arbetar tillsammans, i nära samarbete med socialtjänst och kvinnojourer.
· Ge våldsutsatta kvinnor möjlighet till social förtur till bostad över hela landet. Att brottsoffer ska behöva flytta på sig är fel, men ibland en nödvändig åtgärd för att komma undan en farlig man.
· Hårdare signaler från samhället när våldsamma män överträder besöksförbud. Dessa män bör dömas till fängelse, inte böter som nu.
· Fler stöd och behandlingsmöjligheter för våldsutövande män. Utan behandling är risken stor att kvinnan och hennes barn, eller någon annan kvinna, utsätts för fortsatt misshandel.
· Barn som upplevt våld i familjen måste vid behov kunna få hjälp hos barn- och ungdomspsykiatrin. I dag säger en del BUP-mottagningar att barn som upplevt våld inte är deras bord. Det är en oacceptabel hållning.
· Varje gång en kvinna mist livet på grund av misshandel ska en haverikommission tillsättas, för att dokumentera hur ärendet har hanterats. Det kan ge lärdomar om hur samhällets skyddsnät måste förbättras.
En nollvision mot våld mot kvinnor må låta ouppnåeligt, men inget annat kan vara acceptabelt.
Tina Acketoft (fp)
riksdagsledamot, Höganäs
