Systemets läckor
Det är inte politikernas moral som är problemet utan vår egen. Så kan budskapet sammanfattas från de två nationalekonomerna Stefan Fölster och Fredrik Bergström. Deras undersökning visar att 95 procent av svenskarna i något avseende utnyttjat välfärdssystemen på ett sätt som inte varit avsikten. Det kan handla om allt från rent kriminellt fusk till att optimera utbytet från olika system.
Bildmaterial
ANDRALEDARE. Om detta kan sägas att varje system föder fusk och anpassning. Eftersom samhället varit generöst i många avseenden har medborgarna tagit för sig. Det kan beklagas men är knappast något att förvåna sig över, särskilt inte i ett land med högt skattetryck och där rättigheterna aktivt har marknadsförts. Det kan man däremot göra inför den blåögdhet som präglat utvecklingen. Såväl myndigheter som politiker har i många fall inte velat medge problemen eftersom de då även fått medge att de presiderat över dåliga system.
Den nu aktuella undersökningen är inte invändningsfri. Man buntar ihop smått och stort och kommer fram till förfärande procentsatser. Men de mekanismer forskarna pekar på är värda mer uppmärksamhet. Fölster och Bergström har rätt när de kräver att vi måste få mer kunskap om det "verkliga Sverige".
En siffra i undersökningen vore värd en särskild mässa. 18 procent av de tillfrågade anser att de tvingats använda kontakter för att få sjukvård. Bakom detta finns ett gigantiskt problemkomplex. Den som har kontakter har en gräddfil, inte minst i vården. Därnäst kommer de som har goda kunskaper och stor förmåga att i kontakter med vården hävda vad man uppfattar som sin rätt. Hur hanteras alla andra? Äldre personer utan aktiva anhöriga är till exempel idag utlämnade på ett skrämmande sätt.
Samhället mår väl av en krassare syn på hur vi alla försöker optimera vår ekonomiska situation eller utbytet av olika offentliga tjänster. Men välfärdssamhället måste bevaras och utvecklas. Utsatta människor och grupper behöver snarare mer än mindre hjälp i dagens samhälle. Den enda möjliga vägen är att systemen blir mer selektiva och mindre generella. De systemsmarta och fuskarna måste fångas upp i tid - allt för att ge dem med genuina behov det ryggstöd de förtjänar i ett demokratiskt samhälle.
