Grundlagsdebatten angår oss alla
Grundlagen ska skydda medborgarna från staten, inte tvärtom, skriver Dick Erixon och Sture Åström, medborgarrättsrörelsen MRR.
Bildmaterial
Grundlagsdebatten angår oss alla
DEBATT.
Sedan 2004 arbetar Grundlagsutredningen med uppgift att göra ”en samlad översyn av regeringsformen”, det vill säga vår grundlag. Den berör i allra högsta grad alla medborgare, men har hittills gått ganska obemärkt förbi. De flesta vet inte om den.
I en demokratisk stat ska “rätt” baseras på “lag”, inte på “makt”. En grundlag eller konstitution behövs då som underlag och riktmärke för alla andra lagar.
Grundlagen ska sätta tydliga gränser för “makten”, eftersom medborgarna har överlämnat de yttersta maktmedlen till staten. Maktmissbruk kan förekomma överallt i samhället, och det är statens uppgift att med sin makt förhindra sådant medborgarna emellan. Men när missbruk kan ske med statens makt som medel, kan det bli gränslöst. En tillfällig majoritet ska inte kunna inkräkta på de rättigheter medborgarna betraktat som omistliga under sekler.
Grundlagen ska alltså skydda medborgarna från staten, inte tvärtom.
I Sverige är staten lika med politikerna. Samtidigt är det just de som ska skriva om grundlagen. Utredningens egen expert, docenten Henrik Oscarsson, uttryckte det på följande sätt i sin rapport den 27/7 2007: ”Men det är inte självklart att summan av partiintressen leder till allmänintresse i grundlagsfrågor”. (sid. 2)
Han har förstått att sedan politikerna utvecklats till en egen yrkeskår, kan de inte alltid representera sina väljare helt och fullt. Därför är det så viktigt att vi vanliga medborgare deltar i debatten. Den ska inte bara föras av politiker, jurister och andra experter. Det är för oss medborgare grundlagen måste ändras.
Den svenska grundlagen omarbetades senast 1974. Dåvarande justitieminister Lennart Geijer (s) sade inför beslutet: ”Att den i nu gällande regeringsform ännu formellt kvarstående maktdelningsprincipen därmed försvinner ser jag som en betydande vinning och ett väsentligt inslag i reformen.”
Syftet med att ersätta 1809 års regeringsform, den som vi firar på nationaldagen, var alltså att få bort maktdelningen. Därmed kom Sveriges grundlag mer att likna Sovjetunionens än andra västliga demokratiers. Resultatet har vi sett i ett flertal fall av offentligt maktmissbruk mot olika minoriteter. Bland dem kan nämnas:
År 1986 konfiskerades sju procent av livförsäkringsbolagens, och därmed pensionärernas kapital med en särskild skatt, den så kallade engångsskatten.
År 1997 beslöts att privata änkepensioner skulle räknas som inkomst. Det minskade den statliga pensionen, som änkans man en gång velat komplettera med en särskild försäkring enligt då gällande lagar. En del av 45 000 änkors tillgångar konfiskerades.
Tvärt emot grundlagens tydliga skrivningar om kommunalt självstyre, tvingas många kommuner i dag beskatta sina invånare för att sända pengar till andra kommuner. Trots juridiska protester trixades en lag om detta fram. Reglerna för fördelningen av dessa pålagor och dessa pengar blir ohållbara från tid till annan. De diskuteras därför ständigt, vilket inbjuder till kohandel och godtycke.
Längs Östersjökusten finns fiskevatten, som ägs av intilliggande jordbruksfastigheter. År 1985 införlivades fiske där i allemansrätten. Äganderätten gjordes därmed meningslös utan ersättning, vilket innebar klar konfiskation. Därmed har rent rovfiske blivit legalt, medan ägarnas tidigare fiskevård upphört. Fiskevattnen har sålunda blivit närmast värdelösa även för allmänheten.
Så nära som i Rydebäck hotade kommunen med sin förköpsrätt för att köpa mark under marknadsvärdet. Ett dödsbo hade sålt en fastighet inom familjen till ett ”vänskapspris”, men kommunen gick emellan. Den erbjöd ett högre pris, för att inte riskera en utdragen överklagandeprocess och istället nå en ”förhandlingsuppgörelse”. Detta pris var ändå avsevärt lägre än gängse marknadspris. Säljarna ansåg sig inte ha råd med process, så de accepterade. I praktiken innebar det konfiskation av en del av fastigheten.
Många med oss anser att ovan nämnda fall är oförenliga med grundlagen, men ingen domstol kan utfärda en dom med den motiveringen. Orsaken är det så kallade ”uppenbarhetsrekvisitet” i grundlagen, det vill säga domstolen måste finna oförenligheten så grov att den är ”uppenbar”. Det kan den ju aldrig vara, om en majoritet av riksdagsledamöterna tyckt att deras beslut var förenligt med grundlagen. Det bör vara ”uppenbart” för alla att denna skrivning är orimlig.
Man kan säga att en demokratis ”kvalitet” visas av det sätt, på vilket den skyddar sina minoriteter. Den minsta minoriteten är den enskilde medborgaren. Dagens grundlag tillåter ”majoritetens diktatur”. Det anstår inte en god demokrati. Låt oss nu höja den svenska demokratins kvalitet genom att aktivt bevaka medborgarintressena i öppen och livlig debatt.
Ett första krav bör vara inrättandet av en författningsdomstol, som gör precisa tolkningar av grundlagens mening och innehåll oberoende av tillfälliga politiska vindar. En sådan finns i flertalet demokratiska länder. Sverige bör inte vara sämre.
Dick Erixon
Stockholm
ordförande i medborgarrättsrörelsen MRR
Sture Åström
Helsingborg,
styrelseledamot i MRR
