Bisarrt om svenskhet
Vad är "svenskhet"? Denna grannlaga fråga dök upp i Landskronafullmäktige. Nu i form av en motion levererad av sverigedemokraterna. Partiet anser att elever i stadens skolor ska undervisas i ämnet seder och bruk i Sverige.
Bildmaterial
Illustration: Staffan Sommelius
Ledare.
Tanken går till fornnordiska da'r. Mjöd i krumhorn, pölsa, ister, rutten fisk, giftig ärtsoppa och andra ursvenskt folkliga läckerheter. Dans kring stången (inte rumba i Engelska parken!), små grodor som hoppar, blomster under kudden och storheter som Erik den Läspe och Halte.
Associationskedjan kan göras hur lång som helst, i jakten på det ursvenska.
Men den brister i samma ögonblick som tankarna ändrar riktning och går till pizza, kebab, thaifood, kinesiska vårrullar, surkål från Alsace och heavy pilsner från Tjeckien, Belgien eller Bayern.
De senaste decennierna har svensk mat- och dryckeskultur blivit — mångkulturell. Endast enstaka förhärdade själar, kan längta tillbaks till slottsstek, sönderkokt potatis översköljd med brun sås och i glasen surt rödvin från Algeriet. Så såg den ut, den kulinariska allemansrätten på 1950-talet.
Vad har det med sd-motionen att göra?
Inte mycket.
Behövs inte heller, eftersom barn i Landskronas skolor omfattas av läroplanen. Där ingår även hurusom svenskarna traditionsenligt firar midsommar. Särskilt i Dalarna.
(Midvinterblot är dock med råge passé.)
Grundbulten är förstås vad som menas med "svenskhet" och vad som, enligt sd, omedelbart måste lyftas fram. Svaret levererades av en sd-ledamot:
— Vet du inte vad svenskhet är, kan du slå upp det i en uppslagsbok.
Nu beror det förstås vilken årgång som menas. Uppslagsbokens, alltså. 1930-talet eller 2007-talet? Det har ju hänt en del under resans gång.
Om till exempel språket per definition ska avgöra ens "svenskhet", bör Sveriges drottning helt enkelt sluta bryta på tyska.
Så kan man hålla på i det oändliga, till ingen nytta.
Zanyar Adami skriver på felfri svenska i tidningen Gringos nätversion en tänkvärdhet:
— Man stoppar inte främlingsfientlighet om man gömmer det svenska. (...) Det är bättre att behålla det svenska, vara stolt för det och låta de nya svenskarna vara med.
Det är en högst rimlig begäran.
