Det gäller att hålla färgen
Andraledare. När den unge mannen från Helsingborg kom till jobbet, bad chefen honom att åka hem. I företaget ingår ett antal montörer. De reser runt och sätter upp reklamskyltar i bland annat butiker. Men montörens röda hårfärg kunde skrämma bort företagskunder, hävdade bossen. Facket kopplades in och kommenterade: "En helt orimlig tanke."
Bildmaterial
Ilustration: Staffan Sommelius
Ledare. Nyheten, först presenterad i denna tidning, färdades som en löpeld genom landet. Utseende och modenycker engagerar folk. Helt klart.
Principiellt fungerar alla som arbetar i ett givet sammanhang. I vissa lägen råder förtroendeskapande konformism, som i banker. I andra, mer från konventioner frigjorda verksamheter, råder en profilering som också kan uppfattas som konformistisk. Detta eftersom många strävar efter att vara så individualistiska som möjligt. Och därmed bildar en klart definierad grupp.
Läkare klär sig knappast provocerande i tjänsten. Piercing och liknande profilering via metallföremål är självfallet otänkbar i sjukvården. Det gamla talesättet "som man är klädd blir man hädd" saknar således inte helt rim och reson. Även om det inte ska förväxlas med att ytan bör triumfera över innehållet. Albert Einstein var långt ifrån klädmedveten och det behövde han inte heller vara.
En erfaren riksdagsledamot i talarstolen vet med sig att klädval och allehanda poser inte bör överskugga budskapet. Det är lätt hänt, nämligen. Det är dock inte meningsfullt att bli upprörd över unga män som låter jeansen hasa ner på knäna för att visa vilket exklusivt kalsongmärke som gäller. Det är obekvämt att hasa fram på det viset och därför går det ropet efter uppmärksamhet snart över. Om det inte redan gjort det.
Montörens tillfälliga (?) hårfärg bör vara hans ensak. Så länge han sätter upp skyltar på rätt sätt, kommer i tid och inte skrämmer kunder. Det sistnämnda är avgörande, eftersom det i förekommande fall uppenbart skadar företaget. Men — det bör i så fall övertygande kunna dokumenteras.
Det är säkerligen så att de allra flesta inte längre bryr sig om vår finansministers framtoning. Han har som bekant både hästsvans och ring i örat. Men det är knappast detta iögonfallande faktum som irriterar hans ideologiska motståndare.
