Den fängslande datorn
Terrorverksamhet och organiserad brottslighet utvecklas även i cyberspace. Och det är givet att rättssamhället reagerar. En alltid lika aktuell fråga är hur långt kontroll kan sträcka sig innan det handlar om ren repression. Gränsen blir allt mer hårfin.
Bildmaterial
LEDARE.
Ska exempelvis polisen lätt begära ut abonnentuppgifter från teleoperatören för att kolla en så kallad IP-adress? Den utgörs av en sifferkombination, unik för varje anslutning. Än så länge kan uppgifter därifrån bara lämnas ut om polisen kan garantera att brottet det gäller leder till kraftigare påfölj än böter. Nu vill regeringen ge polis och tullens underrättelseverksamhet en smidig tillgång till information om internetanvändare. Allt för att bli mer effektiva i jakten på kriminella. Det innebär att IP-adresser kan lämnas ut redan under spaningsarbetet. Utan att det ännu finns en misstänkt. Regeringens brasklapp är att utredaren av denna utökade verksamhet ska beakta frågor som rör rättssäkerhet och skydd av integritet.
Det låter betryggande, eller?
Inte riktigt.
Vilket framgår av ett par exempel hämtade ut den gångna veckans nyhetsflod.
Den som oförskyllt hamnar i kronofogdens register ska inte längre kunna bli svartlistad hos företag som sysslar med kreditupplysning. Det lovar nu finansminister Anders Borg och riksdagsledamoten Carl B Hamilton (fp). Uppgifter som är fel ska kunna blockeras och sekretessmärkas. Det är dock upprörande att det ska ta så oerhört lång tid i en upplyst demokrati för att fel ska rättas till. I en av nyhetskanalerna berättade en man om vilket privat helvete han hamnat i sedan han, fullständigt oskyldig, hamnat i fogdens datagrepp. Det krävs inte någon större fantasi för att förstå vilken kafkaesk värld som öppnade sig.
Det andra inslaget i veckan handlade om en familj i Gävle som försvann spårlöst. Inte fysiskt, men utraderade av en handläggare på Skatteverket. Familjemedlemmarnas uppgifter var väck. Deras existens kunde inte dokumenteras. När familjen efter tre långa månader kunde peka på att en anställd på Skatteverket gjort fel, fick man förvisso en ursäkt och ett minimalt skadestånd.
Dessa och liknande fall kan användas som argument mot alla som anser att övervakning och registrering inte är ett problem för den som har rent mjöl i påsen.
I det här landet har vi en Datainspektion. Det är bra. Lika bra är det att den institutionen säger nej till att polisen ska kunna använda sitt anmälningsregister till underrättelseverksamhet. Målet är att klämma åt organiserad brottslighet genom att samköra olika register.
— - Det skulle helt enkelt bli för omfattande uppgifter som sprids, säger Göran Gräslund, generaldirektör för Datainspektionen, till DN.
Men en ny polisdatalag är på gång. Och det innebär åtminstone att risker och möjligheter kan presenteras och att avvägningar görs innan den kan antas.
Lagen om preventiv avlyssning ogillas starkt av Ann Ramberg, generalsekreterare i Svenska Advokatsamfundet. I Ekots lördagsintervju slog hon fast att det är svårbegripligt att regeringen inte lyssnar till sakkunniga, alltså även till landets jurister. Att Lagrådet ändå godkände just preventiv avlyssning fick många att höja på ögonbrynen, förklarade Ramberg.
Om generalsekreteraren i Advokatsamfundet anser att det finns risk för ett östtyskt Stasi-samhälle, borde det vara anledning nog för ytterligare reflexioner inom regeringen.
Ingrepp i integriteten måste vi lära oss att leva med, med tanke på hur världen ser ut idag.
Men samtidigt måste, som Ramberg understryker, rättsstatliga principer upprätthållas.
Den avvägningen tycks bli allt svårare.
