Biobränsle – en kontraproduktiv utveckling
Bildmaterial
Efterfrågan på biobränsle har ökat.
DEBATT. Den nya eko-teologin, vars främsta trossats är global uppvärmning, har naturligtvis liksom de flesta trosformer såväl fördelar som nackdelar. En fördel är viljan att göra sig av med beroendet av fossila bränslen som energikälla, vilket påskyndar den vetenskapliga och tekniska utvecklingen mot nya och mindre tärande energikällor.
Drivna av ängslan för oöverkomliga oljekostnader och tänkbara klimatförändringar har framtagning av biobränslen blivit det främsta målet i den grön-teknologiska revolutionen. För politiker och diverse organisationer har detta blivit ett tacksamt sätt att visa handlingskraft och att man tar allvarligt på problemen med ändliga resurser och antropogen klimatförändring.
Produktionen av förnybara bränslen i form av etanol och biodiesel har under senare decennier hundrafalt ökats. Den har ökats genom skövling av regnskogar och odling av spannmål och palmoljeträd för produktion av biobränsle på de markytor som därigenom skapas och även på arealer som tidigare används för produktion av mat. Biobränslen ger större ekonomisk avkastning än mat.
Den mängd spannmål som krävs för att fylla tanken på en SUV med etanol motsvarar vad en individ kan livnära sig på under ett år. Överföringen av spannmål från mat till drivmedel har orsakat en nästan dubblering av matpriserna och en ökande hungerkatastrof i världen. Den över 20 procentiga andelen av jordens befolkning (närmare två miljarder människor) som i dag lever på mindre än en dollar om dagen hotas av svältdöd. I spåren följer uppror och krigsrisk. En nutritionsexpert vid FN kallade nyligen odling av biobränslen som a crime against humanity.
Avsikten med användningen av biobränslen som drivmedel är att minska emissionen av växthusgaser, främst koldioxid, och därmed bromsa den av IPCC (Intergovernmental Panel of Climate Changes)förutspådda globala uppvärmningen. Når man det målet?
Det är tveklöst sant att användning av etanol jämfört med fossila bränslen som drivmedel minskar utsöndringen av koldioxid. Och att odling av spannmål och annan gröda för framställning av biobränslen tar upp koldioxid från atmosfären, det vill säga man skapar en livscykel av kol – förnybar energi.
Vad man inte tagit med i beräkningen är att den mängd kol som odlingarna tar upp från atmosfären vida understiger upptaget från de regnskogar man skövlat och skövlar. Enligt en nyligen publicerad artikel i den prestigefyllda tidskriften Science så innebär, om man tar hänsyn till avskogningen, användning av spannmålsetanol och sojadiesel som drivmedel omkring dubbelt så hög emission av koldioxid som användning av bensin. Sockerrörsetanol och cellulosaetanol är renare men fortfarande sämre än bensin.
Enligt ekologen David Tilman vid University of Minnesota tar det mer än 400 års användning av biodiesel för att betala tillbaka den ökade emissionen av koldioxid som skövlingen av Indonesiens regnskogar inneburit. Spannmålsetanol har en motsvarande återbetalningstid på omkring 170 år.
Robert Watson, som är vetenskaplig rådgivare vid Englands Department for the Environment, varnade nyligen för förordandet av biobränsleanvändning, som nu görs inom EU. Men de ekonomiska, sociala och politiska krafter som biobränslen frigjort är möjligen redan för stora för att kunna bromsas.
Det kan kanske tyckas att det är etiskt tveksamt att ställa ett skräck senarium mot ett annat – hungerkatastrof mot global uppvärmning. Det behöver då klargöras vilket av dem som har störst trovärdighet. Det ena är baserat på aktuella observationer – matpriserna har globalt sett redan fördubblats, regnskogar i Indonesien, Malaysia och Brasilien har redan skövlats med starkt minskat koldioxidupptag som följd.
Det andra är baserat på statistiska prognosmodeller, som i sin tur är beroende av vilka data som matats i modellbygget. Dessa in-data har starkt kritiserats från vetenskapligt håll. Inte minst vid den nyligen (mars 2008) hållna klimat konferensen i New York, den så kallade Manhattankonferensen. Konferensen samlade mer 200 vetenskapsmän från hela världen – slutsatsen som presenterats som Manhattan-deklarationen förkastar IPCC:s modeller om klimat förändringar. Som den amerikanske professorn i fysik, Howard Hayden, sammanfattade synpunkterna på IPCC:s statistikmodeller. Garbage in; Gospel out. Religion kräver tro, vetenskap kräver tvivel.
Så varför inte följa André Gide´s rekommendation: Tro på dem som söker sanningen; betvivla dem som funnit den.
Tore Scherstén
Båstad
