Regeringsalternativet formas
Vänsterpartiets roll i oppositionen kan ge alliansen draghjälp.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. Ibland kan man få rubriker på att konstatera det självklara. Som när socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog säger att det blir en regering med vänsterpartiet och miljöpartiet om man vinner valet.
Men om detta är självklart varför säger då s-ledaren Mona Sahlin ingenting annat än sitt vanliga; "väljarna ska få besked i god tid före valet"?
Marita Ulvskog säger självklarheter eftersom såväl vänsterpartiet som miljöpartiet råder över om det ska bli en s-ledd regering. Sahlin passar än så länge för att detta är kontroversiellt inom det stora oppositionspartiet. Vissa, från stora industriorter, litar inte på miljöpartiets energipolitik. Andra ser med fasa på vad som kommer att hända om överbudspolitikerna i vänsterpartiet kommer att pressa socialdemokraterna i budgetförhandling efter budgetförhandling.
Marita Ulvskog är ute och värmer upp partivännerna i väntan på att Mona Sahlin ska in på scenen och säga samma sak som partisekreteraren, nämligen att huvudspåret är en regering s+v+mp.
Klarlägganden av den här typen är vad alliansens valstrateger sitter och väntar på. Precis som den gamla regeringen luftade högerspöket kommer alliansen nu att ta fram vänsterspöket. Ohly och andra blir påminda om sitt kommunistiska förflutna (som för vissa vänsterpartister inte alls är något förflutet). Borgerliga politiker kommer att hacka i det oändliga på Mona Sahlin och kräva besked om hon ställer sig bakom v-förslaget om 100 000 nya jobb i offentlig sektor, om olika skatter ska höjas med mera.
Det är ingen slump att Ulvskog sa vad hon sa just igår, då miljöpartiet inledde sin kongress. Miljöpartisterna vill regera utan vänsterpartiet. Men Ulvskog vill ha sagt att detta går inte. Samarbetet måste bygga vidare på det som inleddes under regeringsåren.
Skulle oppositionen vinna valet och det blir en koalitionsregering med tre partier, är det en unik upplevelse för socialdemokraterna. Historiskt har man suttit i en koalitionsregering förr, under 50-talet med centerpartiet. Genom åren har man dessutom varit beroende av olika partier som regeringsunderlag (centerpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet). Men själva regeringsmakten har varit oanfrätt.
En regering Sahlin blir en regering med ett stort parti och två mindre. Men de två små får betydligt större makt än röstetalet. Denna makt får de i kraft av att de antagligen kan pressa fram en regeringskris. Och miljöpartiet och vänsterpartiet är egensinniga partier som har behov av att markera sin särställning.
-Härtill är jag nödd och tvungen, tänker säkert Mona Sahlin om det blir allvar av.
-Vi har under tidigare regeringsperioder visat att vi tillsammans kunde komma överens, blir hennes budskap utåt.
