I väntan på tyskarna
Med ett bensinpris som fortsätter stiga är frågan var smärtgränsen går - för bilister och politiker.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. Bensinpriset har nu höjts åtta gånger i år. I veckan kostade 95-oktanig bensin 13,59 kronor litern. Mycket talar för att den nya rekordnivån inte blir långvarig. Det kan bli ännu dyrare att tanka.
Det väcker frågan var smärtgränsen går. Någonstans finns den men olika för olika bilister. Men inte bara de drabbas utan även i stort sett alla, som konsumenter när transportkostnaderna stiger över lag. Även dyrare varor och en del tjänster alltså. Det lär pressa upp inflationstakten ännu högre.
Organisationer som Bensinskatteupproret och andra kommer inte att vara overksamma. Krav på att regeringen måste sänka miljöskatterna på drivmedel lär inte dröja. Och visst finns det en resonansbotten för kravet. Hur miljömedvetna vi än blir, kan vi inte avvara bilen. Fler kan ta kollektivtransport till jobbet men långt ifrån alla. Redan överfulla bussar och tåg kan inte svälja mycket fler resenärer. Så vad blir alternativet för dem i glesbygd med låg turtäthet dessutom?
Pumppriset på drivmedel kan snart bli en politisk mardröm. Å ena sidan dem som applåderar att priset bara stiger - för miljön skull. Och dem som måste se till att samhället fungerar. Någonstans kommer människor inte längre att ha råd att bilpendla. Andra kan inte ta ett möjligt jobb av samma skäl. Då har vi ett riktigt problem.
Så långt får det inte gå. Drivmedelsskatten måste då anpassas nedåt. Tillfällig eller längre tid beroende på i vilken takt nya bränslen, snällare motorer kommer på marknaden. Rejäla skrotningspremier till äldre, törstiga bilar kan behövas.
Vad det än blir, kommer inte politikerna ifrån sitt ansvar.
Miljöskatterna på drivmedel kan alltså bli en större politisk fråga än hittills.
I den tyska regeringens klimatpaket som kom tidigt i våras utlovades en ny miljöpolitik för även privatbilismen. Tyskland är just nu än mer bilberoende än vi. En rimlig lösning måste helt enkel fram och kanske bli vägledande även för oss.
.
