Irland inte EU:s enda huvudvärk
Skatterevolt mot höga bensinpriser rör om i klimatpolitiken.
HUVUDLEDARE. När svenska folket gick till midsommarfirande inledde EU:s ledare sin officiella krishantering efter Irlands nej i folkomröstningen om fördraget. Mötet blev inte lika våldsamt som ett urartat svenskt midsommarfirande, men starka spänningar finns bakom leendena på presskonferenserna.
Resultatet av toppmötet i Bryssel blev det förväntade. Irland sätts så att säga på mörning. Kvarstående länder ska säga ja till fördraget. Helst ska det sluta 26-1. Irland får då välja hur man ska förhålla sig till isoleringen. Det vill säga att det kan bli ännu ett fall där man får folkomrösta tills man säger ja.
Det är en ovärdig situation som göder politikerförakt. De vackra orden om att den lille är lika mycket värd som den store ekar sedvanligt tomma. Förhoppningsvis slutar det på annat sätt än i en folkomröstning. Till exempel att Irland får någon form av undantag. Men även undantag måste det kanske folkomröstas om...
Bakom EU-ledarnas till synes förbindliga hantering av Irland finns en hård hand. Enligt Frankrike och Tyskland blir det inte fler EU-länder om inte Lissabonfördraget antas. Det skulle innebära att Kroatien bland andra inte kommer med. Irland får en indirekt påminnelse om vad man ställt till med. Stater som ännu inte godkänt fördraget uppmärksammas på vad man kan riskera vid ett nej.
EU kommer inte att gå under om det inte blir ett fördrag även om det är nödvändigt för att garantera en rimlig arbetsordning. Det viktiga är att EU-ledarna tar det lugnt nu, att inte ett mer samordnat Europa kommer till stånd med trix och fix.
På EU-ledarnas bord har en aspekt av klimatfrågan och råvarubristen landat med en tung duns. Denna helg tankar vi våra bilar i Sverige med bensin som kostar över 14 kronor litern. Vi är ett tålmodigt folk, som gnyr men betalar. Annorlunda ser det ut ute i Europa där bönder, fiskare och bilister umgås med sina politiker på ett tuffare sätt. Frankrikes president Nicolas Sarkozy vill sänka momsen på bränsle. Sverige och Tyskland bland andra motsätter sig detta. Statsminister Fredrik Reinfeldt har naturligtvis en poäng när han säger att vi inte kan vara trovärdiga i klimatfrågan om bensinen görs billigare.
På politikers vis när oenighet råder tillsätts nu en utredning i skattefrågan. På ännu ett område köper sig EU:s ledare tid. Men även här kommer folkliga opinioner att spela stor roll. Frankrike och Spanien har en lång tradition av vilda aktioner som protestvapen. Att spärra motorvägar till exempel.
Och vi kommer att tyst tiga och lida? Inte säkert. Fredrik Reinfeldt kan inte bibehålla sin tuffa linje om det står klart att väljarna straffar honom för den. Partierna måste dessutom hålla ihop annars går det inte.
Här öppnar sig ännu ett brukbart fält för Europas populistiska partier. Stram invandringspolitik och lägre bensinskatter kan bli en riktigt giftig soppa i kommande val i Sverige och i andra länder. Den svenske statsministern tuffa avvisande av lägre bränsleskatter kan alltså innehålla ett bäst före-datum. Det inte uttalade tillägget ”så länge det är möjligt” finns där. Bilen är inte bara ett klimathot utan även en frihetssymbol för många människor.
Partierna måste dessutom bevaka en annan aspekt av ekonomins omställning till en mer ansvarsfull klimatpolitik. Klyftorna i samhället riskerar att vidgas. Såväl det gamla som det nya kan bli för dyrt för miljontals människor som är vana vid en viss standard.
I en kommentar efter toppmötet sa Fredrik Reinfeldt att man ibland politiskt måste hålla emot det som verkar väldigt populärt att göra på kort sikt. Det är sant. Men för att göra politik måste man bli vald. Det kan bli ledarnas dilemma i ett mer klimatmedvetet EU.






