Spökstaden Prora ekot från nazismen
Bildmaterial
"Immer weiter". Semesterkolossen KdF-Bad Prora bara fortsätter, hus efter hus. kilometer efter kilometer.
Foto: Markus Asp
KRÖNIKA. Knappt 20 mil söder om Helsingborg får man en av de mest kusliga påminnelserna om andra världskriget. En över fyra kilometer (!) lång byggnad. En sex våningar hög betongkoloss med mer än 90 gigantiska trapphus. Små lägenheter för 20 000 personer i ett semesterkomplex vid sandstranden.
Här skulle vanliga tyska familjer sola och bada några veckor. Hämta ny kraft genom avkoppling och nöjen. På tyska "Kraft durch Freude", förkortat KdF. KdF var en fritidsrörelse inom nazismen. Arbetarfamiljer skulle vila, kanske för att stärkta återgå i arbete igen, eller ut i ett nytt krig.
Badparadiset, KdF-Bad Prora anlades på 1930-talet vid en lång, svagt böjd strandremsa på ön Rügens östra sida. Jätteanläggningen togs dock aldrig i bruk. Krigsåren började 1939 och betong och armeringsjärn behövdes till andra, viktigare anläggningar. När Hitlertyskland kollapsade våren 1945 lämnade det efter sig en spökstad.
De sammanbyggda höghusen står kvar, men vittrar sönder i väder och vind. Några av fasaderna bör man inte gå nära längre. Flak av cementputs dunsar då och då till marken. Fönsterkarmarna är anfrätta. Rutor är spruckna.
Vi promenerade i midsommarveckan utmed jättekomplexet. En rad av ständiga upprepningar. En arkitektur som för tanken till snörräta rader av uniformer, läderstövlar, en uniform stormakt. En miljö där individuella särdrag förvandlats till ett folk, ett rike, en ledare, som det hette på den tiden.
Här inser man vidden av de vansinniga planer som vägledde det nationalsocialistiska Tyskland. Och det är bara drygt sextio år sedan.
KDF-badet är bara ett av dessa många monumentalkolosser som det tusenåriga riket skulle vila på. Storhetsvansinnet format i armerad betong.
Sonen vet knappt något om allt detta, liksom många av hans skolkamrater. Om världskrigen, de fasansfulla händelserna, koncentrationslägren, utrotning av oliktänkande, avvikande, hela folkslag.
Han känner väl till Utah beach och D-dagen men inte från historieboken, utan från datorspelen byggda på de militära slagen i Europa. Han har styrt en Panther-tank ner mot stranden i Normandie för att kasta ut landstigande soldater på de allierades brohuvuden sommaren 1944. Men om nazismens framväxt och ledargestalterna närmast ingenting.
När jag säger att jag hör Adolf Hitlers brutala röst eka mellan de gråa fasaderna bara ser han förvånat på mig. Han kan inte förstå att man kan skymta führern i talarstolen framför hundratusentals upphetsade människor i uniform, se haven av hakkorsflaggor. Att historien kan bli levande igen, speglad i en vattenpuss där vi står.
Prora har genom åren gömt sig bakom trädridåer, både mot stranden och in mot ön. Skäms man för att visa upp ekot från den tiden? Skyltningen är också sparsam - "Prora ost" på en liten oansenlig vägvisare. Först i rundturshelikoptern som sveper över kolossen förstår man dess enorma storlek.
Söder om nazistbadet ligger idag det moderna badparadiset Binz tre kilometer långa sandstrand. Färgsprakande lägenhetshotell kantar den långa stensatta strandpromenaden. Kontrasten till Prora norrut är slående. Enformiga upprepningar har brutits upp i individualism, mångfald i hustyper, färgval. Fiskrestaurangerna avlöser varandra.
Men bara några hundra meter inåt land, återvänder lite av historien igen. Gatubelysningen bärs upp av stolpar gjutna i betong. Trottoarerna är stenplattor som gjutits på platsen. Det har inte förändrats under DDR-tiden, då östra Tyskland var en del av ett annat massvälde, det kommunistiska Sovjetunionen.
Den ena trista diktaturen ersattes av en andra och detta pågick ända fram till 1989 då Sovjetmakten föll samman.
Tala om ett påtaligt stycke nutidshistoria, en perfekt historielektion. Här finns inlevelsen, här finns rötterna till EU-bygget. Andra världskriget var äntligen slut. Halva Europa låg i ruiner. Folken önskade aldrig mera ett sådant krig igen. Detta blev på 1950-talet den bistra jordmånen till Europeiska unionen och världssamfundet FN.
Kriget var slut men påminnelserna om de fasanfulla åren finns där än i dag. Prorakolossen är dock en av de mest iögonenfallande - minst sagt.
Apartmenthotellet där vi bor, är ett av öns största med sina 400 lägenheter men är ändå tjugo gånger mindre än spökstaden i norr.
